"Den slaktade kalven"

 Enligt Hösttinget 1718:
"Per Olofssons hustru Margareta Hansdotter i Askersby erkänner, att hennes man för sex år sedan mottagit 3 rdr av Nils Larsson i Hån och Per Elofsson i Svenserud för att Per Olofsson skulle föda upp en kalv åt dem. Kalven har dock slaktats varför Per Olofsson åläggs återbetala 3 rdr jämte ränta. " Per Olofsson-Dalkarl var måg till Hans Sonesson och Ingegerd Olofsdotter Där Ner¹⁰. Åren mellan 1710 och 1720 hade han sambruk med grannen Anders Gudmundsson Där Bort¹². Per Olofsson-Dalkarl och hans hustru Margareta Hansdotter flyttade omkring 1720 till Gårdsjö.

"Pikeneraren"  

Soldaten Per Halvardsson d y var född i Askersby Halvards⁷ i slutet av 1660-talet. Han var pikenerare och tillhörde Överstelöjtnantens Compani i Nerikes och Wermlands regemente.

Enligt Svensk Uppslagsbok var en pikenerare den av fotsoldaterna, som förutom ett sidogevär var utrustad med ett 4 - 5 meter långt spjut eller pik. Den användes som infanterivapen för försvar mot kavalleri och för anfall. Piken ersattes i början av 1700-talet med ett bajonettförsett gevär.

Kavalleriet hade stor rörlighet och snabbhet. Ryttarna var beväpnade med både skjutvapen och värja. Värjan var huvudvapnet vid kavallerichock mot infanteriavdelningarna. De s.k. pikenerarna slöt sig tätt tillsammans och satte de långa pikarna i marken snett upp mot anstormande ryttare som då riskerade att få sina hästar spetsade på pikarna. I skydd av en sådan mur av pikar kunde fotsoldaterna bakom få en chans att ladda om sina musketer.

Soldaten Per Halvardsson var halvbror till bonden Per Halvardsson. De var från Halvard Sonessons barnaskara på sex stycken, varav "bonden Per" var äldst och "soldaten Per" var minstingen samt halvbror till de övriga. Av Fryksdals Tingsrätts dombok framgår att denne soldat ofta var inblandad i olika rättegångar för brott av olika slag samt spritförtäring så att han försummat både gudstjänst och militärmöte. I födelseboken syns att han hade flera "oäkta barn".