"Hästhuddragaren"

Jon Persson var född 1774 och kom från Fryksände till Askersby där han 1795 gifte sig med en betydligt äldre hemmansägaredotter Brita Persdotter. (dotter till Per Svensson Där Opp⁹). De fick bosätta sig som "inhyses och utfattiga" i en egen stuga på Britas föräldragård i närheten av Askersbys soldatboställe
Prästerna har i husförhörslängderna för Jon Persson angivit att han var både "usel" och "begifven på spritdrycker", "utfattig" och "halffånig".

Till yrket var han "hästhuddragare". Även om bönderna själva annars skötte slakten på sina gårdar så lejde de gärna bort den sysslan då det gällde hästarna
(Hästen var bondens ögonsten. Den fick det bästa fodret och sköttes av bonden själv medan kvinnorna fick sköta de övriga djuren). Dessa hästslaktare hade i hela Sverige socialt sett en mycket låg status. Enligt folklivslexikon benämndes
de ofta för "rackare" eller "flåbusar" Först efter 1800-talets mitt ändrades detta förhållande.

I oktober 1800 fick Jon eller Jonas, som han även kallades, och Brita en son som döptes till Nils. Jon Persson dog 1809 och 1812 gifte Brita Persdotter om sig med en annan "huddragare" inhyses Jan Reinhold Strandberg. Han var född i Elfedalen . I samband med att Brita gifte om sig flyttade hon med sonen Nils från sina släktingar i norra Askersby och tillsammans med sin nye man ett nytt hem som inhyseshjon i södra delen av byn. Bråten²⁴. Brita Persdotter dog 1821 och Reinhold Strandberg 1824.

Utdrag ur domböcker

Askersby hemman har alltid haft en liten skogsareal och vid flera tillfällen har bönderna varit instämda till tingsrätten för intrång på annans mark. Det har gällt såväl bete för boskapen som vedbränsle, gärdselvirke och timmer
Vid hösttinget 1697 var bröderna Bryngel och Per Halvarsson Halvards⁷ Gudmund Jonsson Där Bort¹², Gudmund Olofsson Där Opp⁹, Jon Jonsson Där Väst¹¹ , Lars Johansson Skräddarns⁸ och Sven Olofsson Där Opp⁹ instämda för åverkan på Rådomsskogen. Ärendet uppsköts för utredning och vid vårtinget 1701 var de åter instämda angående rågången mellan respektive hemman Askersbyborna uteblev men bötfälldes och ålades att hålla hälften av en rågård mot Rådom, som dess ägare ville ha uppförd för att förhindra framtida skogs- och betesintrång. Denna gärdesgård kom på plats men överskreds tydligen ändå av Askersbybönderna ty vid hösttinget 1705 utsattes vite för åverkan över denna gräns.  

På grund av den lilla skogsarealen hade Askersbybönderna brist på hustimmer, vedbrand och gärdselvirke och gjorde nya "stöldturnéer" in på den frestande grannskogen i Rådom.

Hösttinget 1710: "Jon Jonsson i Askersby bötar för bark- och nävertag på Rådoms skog och skall betala skogsägaren prosten Sven Vigelii rättegångskostnaderna".

Hösttinget 1719: "Åborna i Askersby Lars Johansson, Anders Gudmundsson, Olof Hansson, Bengt Jonsson, Per Nilsson, Per Bengtsson och Per Olofsson, vilka ertappats vid vedhygge på Rådoms skog finnes väl förfallna till utsatt vite, men jordägare Sara Came´ns fullmäktige Bengt Branzell vill ej utkräva vitet och de skyldiga lovar att hålla sig borta från Rådomskogen".
(Sara Camén var andra makan till kyrkoherden i Sunne Sven Vigelius, som var kyrkoherde i Sunne under tiden 1689 till sin död 1719)

Vårtinget 1728: "Prostinnan Sara Camén kärar till åborna i Askersby Per Nilsson och Jon Gudmundsson för att de tagit timmer på Rådoms skog fastän hon endast lovat Askersby åbor att ta vedbrand i fallhygget sedan kolveden upphuggits. Per Nilssons styvson Per Bryngelsson invänder, dels att prostinnans drängar gett dem lov att som lön för körning av kolved till milan få ta vad som ej gått till kolved, dels att de träd varom hon klagat ej varit så stora som hennes måg regementtskvartermästaren Magnus von Kiessel påstår på hennes vägnar. Svarandena åläggs att till nästa ting bevisa att de haft tillstånd".
(Enligt lexikon:. Regementskvartermästare = Den befattningshavare, som inom krigsorganiserad regementstab ansvarar för underhållstjänsten).

Enligt Hösttinget 1728. Per Nilsson7 i Askersby instämd av prostinnan Sara Camén genom kvartersmästaren Magnus von Kiessel för hygge på Rådoms skog bevisar med vittnesmål av Anders Larsson, Per Bengtsson och Nils Andersson i nämnda hemman, att han haft prostinnans tillstånd att ta stockarna i betalning för kolvedskörslor. Parterna enas dock om att Per Nilsson som ersättning för stockarna skall göra sex dagsverken.

Enligt Hösttinget 1728. Kvartermästaren Magnus von Kiessel begär, att Askersby skall svara för hälften av gärdsgård i skogen mellan Rådom och Askersby. (Anm. av denna upplysning framgår, att områdena på ömse sidor om bäcken Emtan vid denna tid var skogbevuxna) Åborna i Askersby kan ej tvingas därtill, men Kiessel får, om han vill, uppsätta rågård på egen bekostnad.

Enligt Vårtinget 1729. Prostinnan Sara Camén och hennes måg kvatersmästaren Magnus von Kiessel har som ägare till skattehemmanet Rådom instämts av åborna i Askersby för att dessa hindrats från mulbetet i utmarken mellan Askersby-Rådom i strid med gammal hävd och mot domen hösttinget 1728, som tillåter bete tills svaranden uppsatt rågård. Kärandena åberopar dessutom salig lantmästaren Håkan Arvidssons karta över Rådom av år 1645. Svaranden erkänner, att man hindrat kärandenas mulbete men stöder sig på domar Hösttinget 1710 och hösttinget 1719, då Askersby pliktat för nävertäkt och åverkan på Rådoms skog. Svaranden anser, att Emtan bör vara gräns mellan dessa hemman. Av nämnda karta framgår dock, att Askersbys ägorsträcker sej över Emtan. Rätten vill före utslag förrätta syn på platsen.

I syneprotokoll från 1729 framgår att häradshövding Carl von Numers enligt utslag 27 januari 1729 förrättade syn på ägoskillnaden mellan Askersby - Rådom i närvaro av löjtnant Abraham Josias Brink som ombud för Askersby och kvartermästare Magnus von Kiessel, som tidigare ägt Rådom men sålt det till brukspatron Anders Lönbom. Vid detta sammanträffande ansåg Kiessel, att Emtan skulle vara gräns mellan hemmanen. Detta bestreds av Askersbyborna och Anders Gudmundsson i Askersby meddelade att han en gång haft ett fallhygge på skogen ifråga med tillstånd av Rådoms tidigare ägare. Ett vittne uppgav, att Askersby för 25 år sedan nyttjat både mulbete och skogen öster om Emtan. På grund av att brukspatron Anders Lönbom ej var närvarande uppsköts målet tills även han blivit kallad.

Vårtinget 1730. I tvisten mellan Askersby och Rådom inställer sig åborna i Askersby jämte sitt ombud löjtnanten Abraham Josias Brink, kärande, och brukspatron Anders Lönbom genom kommissarie Erik Upmark, svarande.

Kärandevittnen är:
1. Lars Olofsson i Jutetorpet (ca 50 år), som tjänat på Rådom på regementskvartermästare Björnbergs tid.
2. Jan Jönsson i Mellby, vilken dock ej är närvarande.
3. Elin Botolfsdotter i Gjutaregården (inemot 90 år), som säger, att Askersby åbor haft sin boskap på bete öster om Emtan, där de även låtit några bergsmän kola en mila.
4. Ingrid Persdotter i Gårdsjö, som dock ligger sjuk, varför två nämndemän sänds att uppta hennes vittnesmål. De återkommer dock med besked, att hon är för svag att kunna höras, samt
5. Gertrud Andersdotter i Östanbjörke (nära 60 år) som tjänat hos Björnberg och gått vall med boskapen och nu uppger att Askersby boskap då betat in till Blåhanstorpet öster om Emtan.
Svaranden har kallat
6. Jon Nilsson i Skacksjö, som för 14 år sedan tjänat på Rådom
7. Jan Ingemarsson i N Gunnerudstorp (ca 40 år), vilken för 15 år sedan tjänat hos framlidne prosten Vigelius. 
8. Jon Månsson i N Åmberg (ca 40 år), som då han var 10 år kommit i tjänst hos prosten Vigelius, samt
9. Lars el. Jan Nilsson i Tomthult (39 år), som för 13 år sedan tjänat på Rådom, då han hört Askersby åbor själva uppge att gränsen mellan dessa hemman går i Emtan. Rätten fastslår slutligen, att Emtan bör vara skiljelinje mellan Askersby och Rådom.

Vårtinget 1731: Askersby åbor är instämda av brukspatron Anders Lönbom för olovlig åverkan på Rådoms skog, där de huggit 8 lass björkved, värderade till 120 dal. kmt. Patronen har påyrkat böter och skadestånd jämte ersättning för synekostnader men släpper på svarandenas "trägna anhållan" kravet på böter. Tidigare utsatt vite förhöjs till 40 mk smt.

Vårtinget 1732: Genom bruksskrivaren Dennis (Denick) Faxell begär brukspatronen Anders Könbom, att åborna i Askersby skall hålla halva rågården mot Rådom, så att han får sitt mulbete fredat. Rätten kan dock ej ålägga svarandena att hålla rågård i öppna skogen, men det står honom fritt att själv sätta upp rågård. Rätten finner dock skäligt, att med 20 mk smt vite freda Rådoms skog mot olovlig åverkan.

Hösttinget 1733: Löjtnant Erik Ahlbom på fänriksbostället Angersby kärar till åborna i Askersby för att de huggit fall på Angersby ägor och för att de flyttat rågården in på boställets ägor bötfälls de och åläggs återflytta den. Angående fallhygget kan rätten, då parterna är oense om ägoskillnaden, ej yttra sej, förrän tvisten om denna avgjorts i närvaro av ombud för kronan och regementet.

Hösttinget 1735: Åborna i Askersby överenskommer, att då somliga av dem om sommaren driver sin boskap till sätrar, som de lejer annorstädes medan de andra håller sin boskap hemma på byns samfällda bete, skall de senare betala de förra 3 öre smt för varje djur.