Byns sociala rangordning

1. Bönder, hemmansägare
2. Undantagsägare
3. Torpare
4. Backstugusittare
5. Daglönare eller dagsverkare
6. Inhyseshjon
7. Fattighjon
8. Rotehjon

1. På bondgårdarna var i allmänhet alla hus timrade. Manbyggnaden var placerad i öst-västlig riktning vid norra tomtgränsen. Bostadens ingång var alltid på södra fasaden och utanför fanns en gårdsplan, som kallades "Bogården" eller "Tomten". Runt denna öppna plats fanns övriga byggnader, som utgjorde en oregelbunden gårdsbildning men från bostaden räknat låg vanligtvis stallbyggnaden till vänster och ladugården rakt fram. Övriga ekonomibyggnader som lador, logar och "körhus" låg ofta till höger. (I "körhuset" fanns en s. k. hästvandring. Det var en anordning, som med hästarnas draghjälp höll tröskverket i funktion.)

Gemensamt för byn fanns smedjor och kölnor (torkhus för säd och lin) och senare små rökkurer (små skjul för rökning av kött). För brandfarans skull var dessa byggnader förlagda på lite avstånd från övriga.

Bostadstypen var först en s. k. enkelstuga (ett rum med spis, förstuga och därinnanför en liten kammare). Med tiden om- eller tillbyggdes bostäderna. Enkelstugan blev en s.k. parstuga (från förstugan fanns rum på båda sidor och en liten kammare rakt fram). Ibland fick enkelstugan en övervåning och kallades då nattstugbyggnad. Även parstugan fick ibland en övervåning och blev därmed en stor och imponerande byggnad. Övervåningarna hade samma planlösning som bottenvåningarna.

2. Undantagsägare hade tagit undan något av fastigheten innan den överläts.

3. Några torp, bestående av stuga, lite åker och mark, men lydande under vissa gårdar, har ej funnits i Askersby.

4. Backstugor har däremot funnits. Backstugusittaren liksom torparen ägde ej någon fastighet, men bebodde en stuga på annans mark. Jordbruket vid en backstuga var betydligt mindre än vid ett torp och räckte ej till livets nödtorft. Både män och kvinnor gjorde därför arbeten hos bönderna.

5. Daglönare eller dagsverkskarlar kallades de, som ej hade någon anställning utan fick ta tillfälligt arbete då någon behövde deras tjänst.

6. Inhyseshjon var medellösa personer, som bodde i annans hus eller hushåll.

7. Fattighjon var fattiga, både barn och gamla, som auktionerats bort.

8. Rotehjon fick inte vara kvar som hemmanets fattighjon utan blev hänvisade till rotegång inom hela fattigroten.

- - -

I husförhörslängderna har många personer antecknats bo i Askersby. Det har varit inhyseshjon, understödstagare och fattighjon, som bott bara korta tider och därför kan inte anges någon bostadsfastighet för dem.

På grund av Sunne sockens storlek var fattigvårdssamhället indelt i ett tjugotal s.k. fattigrotar. Fattig var den, som av någon anledning inte kunde försörja sig själv och inte heller blev försörjd av någon anhörig.

De hjälpbehövande, både barn och gamla, som av olika orsaker ej kunde klara sitt uppehälle, kallades fattighjon. De blev utropade på auktion och placerades hos dem, som gett lägsta bud på ersättning från socknen för att ta dem i sitt hushåll. Krav på deltagande i gårdens arbete ställdes dock på dem.

Sämst lottade i tillvaron måste ha varit rotehjonen. De fick inte vara kvar som hemmanets fattighjon utan blev hänvisade till rotegång inom hela fattigroten. De fick "vistas en viss tid på varje ställe, varvid han eller hon skulle erhålla kost och logi samt eventuellt annan behövlig vård". Allra mest beklagansvärd var deras tillvaro innan döden, då de kunde skjutsas från det ena stället till det andra. Ingen ville ha ett döende rotehjon i sitt hem p g a tron att det kunde betyda ofärd.

Den 9 februari 1809 hittades i Askersby rotehjonet Brita Bengtsdotter ihjälfrusen. Hon var då 62 år och hennes levnadsöde var troligen bland de dystraste.