Tallåsen

Ursprungligen skulle gården, som senare blev Tallåsen, ha stått mellan när Engström och på Tômta i Skacksjö. Någon gång före laga skiftet blev den utflyttad till sin nuvarande plats. Strax väster om gårdens nuvarande plats skulle det enligt Alf Aronsson ha legat ett torp en gång i tiden. Forskare tror, att detta kan vara det gamla torpet Timmeråsen, som står omnämnt i domboksutdrag från 1600-talet.
Manbyggnaden på Tallåsen var en senare påbyggd parstuga, som sorgligt nog brann ned för drygt 20 år sedan. Ett kraftigt blixtnedslag direkt i huset gjorde att det var helt övertänt på en kort stund. Lyckligtvis var det ingen hemma vid detta olyckliga tillfälle. De västra uthusen byggdes 1910; ett mycket välgjort bygge, som utfördes av männen på gården. Oturligt nog lyssnade de på en dåtida lantbruksrådgivare, så takhöjden inne i ladugård och stall blev onödigt hög. Det som varit nyttig värme vintertid, försvann uppåt taket och hörännet ovanpå blev onödigt lågt. Höet togs i äldre tider in med hjälp av en hästdriven s k släphiss. Från den stora gluggen i uthusens norra gavel var långa slanor ställda i lämplig lutning. Hölassen kördes fram till slanornas nedre ändar. En lång stålwire löpte över trissor uppe i hörännets tak fram till en s k körvandring. Den bestod av lodrätt stående stock, med något som kunde liknas vid en kabeltrumma överst. Stocken var försedd med glidlager i övre och nedre ändar. Två stockar, inte särskilt grova, gick ut från uthusväggen nära den södra gaveln. De bildade en stor, likbent, horisontellt liggande triangel, drygt 2,5 meder över marken. Det övre lagret var fästat i triangelns spets och det nedre i en stadig sten. Den grova, lodrätt stående stocken var försedd men et horisontellt liggande dragbom en bit över marken. Hölassen drogs upp på rännet längs slanorna med wiren, som spelades upp på kabeltrumman med hjälp av hästen, som var kopplad till dragbommen. När höet kommit nog långt in på hörännet, kopplades kroken i wirens ände loss och repen kring hölassbunten drogs bort. Bortemot ett par hundra meter bort står Tallåsens förfallna smedja Tjälen har hävt på den kraftiga stenhärden, så att skorstenen och den övre delen av tegelkupan rasade in i början av 1960-talet.
Söder om smedjan stod den timrade linbastun. Den hade spåntak, som ruttnade sönder och sedan gick förfallet fort. 1979 fick jag de skockvarv, som var användbara, av Ella och Birger Lindgren. Så det som en gång var bastun på Tallåsen, blev ungefär hälften av vad som blev timmerbod på torpet Kul i Svenserudsätter. Den gamla stugan på Tallåsen hade kvar en hel del av parstugans karaktär. Den var skarvad på mitten, och höjden hade nog ökats med ett par-tre stockvarv. Takhöjden i nedervåningen var bara 230 cm och stora salen upptog hela östra delen av stugan. Fram till omkring 1908, så var även köket lika stort, men det balkades av, så det blev en mindre kammare i den norra delen. Den s k kôven bildade ett mindre rum mitt i stugans norra del. Dess södervägg flyttades dock mer åt söder, när ett ganska stort trapphus byggdes till på husets södra långsida. Tillbygget skedde mot slutet av 1940-talet. Axel Aronsson på Tallåsen var ungkarl ganska länge, tills nyblivna änkan Astrid lade beslag på honom. Den kommande utvecklingen gav näring åt tanterna på heta linjen.
Astrid var från Blekinge och trivdes inte här uppe. Så 1961 fick Axel lov att sälja och flytta med dit ned. Efter detta levde han inte många år.
” I skogen blev han födder,
bland berg och sjöar blå.
Men sedan så blev han nödder,
att bo vid Mörrums å.”
Lite justering av E G Geijers dikt, gjord av Karl Bengtsson i Kvarntorp.
Själv så minns jag Axel som en snäll och rolig person, som brukade prata med mig, fast jag inte var så gammal.
I början av 1950-talet lånade min far en häst av honom, när det skulle köras med tre hästar ibland. Axel på Tallåsen var förnöjd av sig på något sätt: ”Dä ä så bra satt”, var ett uttryck, som han ofta använde.
Efter några mindre goda år för gården, så köptes Tallåsen 1965 av Ella och Birger Lindgren. Sedan gick det uppåt igen. Alla gårdens hus reparerades och boningshuset helrenoverades. Allt skedde på några få år.
Numera arrenderas gårdens åkrar av Bertil Sjögren.

Göran Bengtsson

Folkbokföringen 1890