Svalhôl

Stället kallades även när Kullgren, för en familj, som bodde där, hade det efternamnet.
För längre tillbaka sedan, så skulle visst Svalhålet ha varit skvallercentrum och nyhetsstation. Frun i huset skickade ut mannen på nyhetsspioneri. Ibland fick han vara inne på drethuset för att t ex se om Johan på Tallåsen drog iväg ut på lördag kväll. Så det är ingen tillfällighet, att vandringsrundan förbi där och över Lerbråtarna traditionsenligt kallades Byskvallrets väg.
Herman Johansson och hustrun Elin, född Liljemark, bodde där, när jag växte upp. Av någon underlig anledning, så skulle de alltid ha sin mjölkflaska ut till Kvarnvägen. Det var en brant ravin och en smal träbro över älven, som spolades bort ibland. Trots att det var svällis och brant som ett elände, så skulle mjölken ut till mjölkbordet vid Hulttorpet. Det var obetydligt längre, men fin väg, ut till stora vägen vid Skacksjö-ängarna. Så det är än idag en olöst gåta, varför de skulle kränga till det för sig.
Det nuvarande bostadshuset är byggt 1914. Stugan som fanns där förut, stod lite söder om den nuvarande.
I början av 1900-talet bodde det folk där, som flyttat ut från där Väst i Skacksjö, troligen som något slags undantagsboende.
Tanten jämrade sig: ”Ôj, ôj, ve gamlinger får bo här ner i dätta kall å dragôt Svalhôl.”
Om det var att för att det gick ett kallt drag förbi där, som gett stället namnet, vet jag inte. I alla fall skulle det ha bott ett kvinnfolk där, som kallades Svala en gång i tiden.
I en gammal Östemting stod det en artikel om torp under hemmanet Skacksjö. Torpet Tallåsen hade ovan nämnda beteckning. Men var det bebyggt någon gång?
Ursprungligen var det inköpt av Magnus Nilsson till bete åt hans häst. Det var Magnus som gjorde konkurs med den s k Konkurrens-kvarnen i mitten av 1860-talet.
Brodern Per Nilsson i Kvarntorp tog över allt, inklusive de två tunnlanden Skacksjö 1:13.
Ä gare idag: Göran Bengtsson

Göran Bengtsson

Folkbokföringen 1890