Spängra

Östra Ämterviks socken

Hemmanet:

Skacksjö

Under gården:

 

Namn:

Spängra

Fler namn:

 

Byggår:

 

Rivs ca

Siste ägare:

 

Övrigt:

 

 


Namnet kommer givetvis av att det var en spång över älven, som rinner ut från Skacksjön. Spängers-broa säger man idag om bron därnere, som sedan 1968 består av en stor kulvert.
Förut var det en massiv stenbro, bestående av kraftiga stenfästen på båda sidor om älven, mellan vilka det var lagda långa stenblock, som bildade brospannet. För längre tillbaka sedan var det naturligtvis bara en enkel träbro. Men vägen här har säkert haft ungefär den här sträckningen ända sedan medeltiden. Så spången nedanför det relativt unga torpet Spängra har mycket gamla anor. På senare tiders kartor, så ska namnet förfinas till Spångbacka, men det är det dessbättre aldrig någon som säger.
Spängra är ett av de mindre och okända ställen, som indirekt förekommer i världslitteraturen. När det talas och skrivs om platserna i Gösta Berlings Saga, så är det i regel de stora och fina herrgårdarna som omnämns. Men även de små grå och obetydliga torpen har sin plats i litteraturen; Spängra t ex.
Här bodde en tid kavaljeren Lille Ruster. I verkligheten hette han Johan Thyberg, trumslagare i armén och även skollärare. Som det senare omnämns han även i boken om Kejsarn av Portugallien, där han figurerar i ett kapitel.
En senare innevånare på Spängra, Sandström, ställde till det för sig, så att elden kom lös. Han skrek, så folk kom springande från både Skacksjö och Mosserud. Det brann ordenligt i timmerväggen på västsidan av boningshuset. Som så ofta, så var det gräsbränning, som orsakade brandtillbudet. De lyckades dock släcka, innan någon större skada var skedd. Innan Greta och Fredrik Carlsson kom till Spängra 1931, så bodde Johan och Kristina Svensson där. De blev så småningom farföräldrar till golfspelerskan Annica Sörenstam.
När torpet Hagalund borta i Gunnerud revs ned, så köpte Fredrik virke m m därifrån. Det resulterade i att stugan på Spängra höjdes till 1½-planshus. Mormor till Greta på Spängra var det legendariska fattighjonet Möss-Maja. Hon hade flera barn, men hon var aldrig gift. ”Folk gnäller om att jag har en massa barn, men så vitt jag har sett, så har de behövts. Allesammans gör långa arbetsdagar”; ett uttalande av Möss-Maja. Hon själv var också en person, som inte låg på latsidan, även när det gällde arbete. Hon gick ofta omkring på vägarna med strumpstickor och stack kläder åt barnen, medan hon gick vägen fram.
Numera ägs Spängra av Eva-Lena Westlund, som bor där med sin familj.

Göran Bengtsson

Folkbokföringen 1890

332
Fam 1
Lars Dalin f. 1840, Skräddare
Johanna Elofsd:r f. 1844
Kristina Elisabet f. 1871
Oskar Maurits f. 1876
Ernst David f. 1879
Ester Elinda f. 1884