Spängra
| Östra Ämterviks socken | Hemmanet: Skacksjö |
Under gården:
|
Namn: Spängra |
Fler namn:
|
Byggår:
Rivs ca |
Siste ägare:
|
Övrigt:
|
Namnet kommer givetvis av att det var en spång över älven,
som rinner ut från Skacksjön. Spängers-broa säger man
idag om bron därnere, som sedan 1968 består av en stor kulvert.
Förut var det en massiv stenbro, bestående av kraftiga stenfästen
på båda sidor om älven, mellan vilka det var lagda långa
stenblock, som bildade brospannet. För längre tillbaka sedan var
det naturligtvis bara en enkel träbro. Men vägen här har säkert
haft ungefär den här sträckningen ända sedan medeltiden.
Så spången nedanför det relativt unga torpet Spängra
har mycket gamla anor. På senare tiders kartor, så ska namnet förfinas
till Spångbacka, men det är det dessbättre aldrig någon
som säger.
Spängra är ett av de mindre och okända ställen, som indirekt
förekommer i världslitteraturen. När det talas och skrivs om
platserna i Gösta Berlings Saga, så är det i regel de stora
och fina herrgårdarna som omnämns. Men även de små grå och
obetydliga torpen har sin plats i litteraturen; Spängra t ex.
Här bodde en tid kavaljeren Lille Ruster. I verkligheten hette han Johan
Thyberg, trumslagare i armén och även skollärare. Som det
senare omnämns han även i boken om Kejsarn av Portugallien, där
han figurerar i ett kapitel.
En senare innevånare på Spängra, Sandström, ställde
till det för sig, så att elden kom lös. Han skrek, så folk
kom springande från både Skacksjö och Mosserud. Det brann
ordenligt i timmerväggen på västsidan av boningshuset. Som
så ofta, så var det gräsbränning, som orsakade brandtillbudet.
De lyckades dock släcka, innan någon större skada var skedd.
Innan Greta och Fredrik Carlsson kom till Spängra 1931, så bodde
Johan och Kristina Svensson där. De blev så småningom farföräldrar
till golfspelerskan Annica Sörenstam.
När torpet Hagalund borta i Gunnerud revs ned, så köpte Fredrik
virke m m därifrån. Det resulterade i att stugan på Spängra
höjdes till 1½-planshus. Mormor till Greta på Spängra
var det legendariska fattighjonet Möss-Maja. Hon hade flera barn, men
hon var aldrig gift. ”Folk gnäller om att jag har en massa barn,
men så vitt jag har sett, så har de behövts. Allesammans gör
långa arbetsdagar”; ett uttalande av Möss-Maja. Hon själv
var också en person, som inte låg på latsidan, även
när det gällde arbete. Hon gick ofta omkring på vägarna
med strumpstickor och stack kläder åt barnen, medan hon gick vägen
fram.
Numera ägs Spängra av Eva-Lena Westlund, som bor där med sin
familj.
Göran Bengtsson
Folkbokföringen 1890
| 332 |
| Fam 1 Lars Dalin f. 1840, Skräddare Johanna Elofsd:r f. 1844 Kristina Elisabet f. 1871 Oskar Maurits f. 1876 Ernst David f. 1879 Ester Elinda f. 1884 |