Sannkul

Sannkul
Kärt barn har många namn. Stället var även kallat Höganäs. Namnet kom sig av att Herman Westlund bodde där en tid. Han hade en påfallande hög näsa. Ett annat namn var Sannkul. Det kallades även för när Döv-Erk. Detta namn kom sig av att skomakaren Erik Olsson bodde där. Han var född dövstum, men han var en skicklig skomakare. Erik var, trots att han var fattig, en man som gav intryck av att vara förfinad på något sätt. Alltid snygg och välklädd när han var någonstans och hans uppträdande var bildat. Så mänga trodde, att han varit ute i den stora världen. Det kanske var så, att han kompenserade sitt lyte med att vara en skicklig yrkesman och att vara välvårdad i övrigt. Hustrun Britta fick svälja en hel del förtret, när det kom en gårdfarihandlare på besök där. Varje gång han dök upp, var det samma ramsa: ”Mor Britta var så fatti och stuga som ho satt i, den var knappt större än en så. Men hon var nöjd ändå.” Sonen Karl Eriksson blev så småningom lärare i Elofsrud, Västra Ämtervik
Å r 1919 lät Karl bygga nya uthus på torpet. Snickarna fick skarva ihop brädlapparna, för han hade räknat ut exakt hur många kvadratmeter bräder det skulle gå åt. Resultatet av detta kan vi se än idag.
Ä gare nu för tiden är Rune Westlund.

Se även Kvarntorp och Sannkul.

Göran Bengtsson

Folkbokföringen 1890

* Erik kallad Döv-Erik

** Karl blev senare lärare i Västra Ämtervik

* Kajsa var inhyses piga hos Erik Magnus Olsson ”Dör-Erk”(346) . Kajsa kom från Bölltôrp(352).