Kvarnlôcka

Här bodde en tid änkan efter ”Skräddar-Magnus”. Lars Hult, som bodde längre norrut på andra sidan älven, kom på besök ibland. Dessvärre hade han ett medfött fel i matstrupen; det s k vattenlåset saknades, så andedräkten var inte den bästa. Änkan var arg var gång han varit där. Hon brukade öppna fönstren för att, som hon sade ”väder ut Hult-Lars”. Men efter en tid, så ändrade hon åsikter om honom helt och hållet. Visserligen var han gammal och grå, men ändå tydligen i sin mandoms fulla kraft. Han och några småpojkar var borta vid Skacksjön och badade. Lars fick syn på några damer, som badade näck längre bort. Trots sin ålder, så blev han alldeles till sig i trasorna. Pojkarna hade väldigt roligt åt Lars’ våldsamma reaktion, så de tog sig för att använda hans manlighet som klädhängare. Det gick bra, ända tills de hängde på hans kängor, då dråsade alltsammans i backen. Maria i Kvarnlöcka fick höra talas om händelsen. Sedan var Hult-Lars välkommen dit och det dröjde inte länge förrän de gifte sig.

Göran Bengtsson

Se även Kvarntorp och Kvarnlôcka

Folkbokföringen 1890