Halla

”Det var något herrgårdsaktigt över det”, lär någon ha sagt, jag minns inte vem. Klockan i fronten satt mot gårdsplanen förr i tiden; den slog även timslagen. Lillstugan, Mekamon, bildade flygelbyggnad med en liknande byggnad mitt emot. Det fanns även en brunn med en stor brunnsstång mitt på gårdsplanen.
Det påstås, att Fritz Carlsson, senare gift med Ida från där Nol och bosatt på Bråten, skulle ha lett arbetet med nya uthus på Halla, när han bara var 14 år. Sanning eller inte, det tyder på begåvat folk med framåtanda. Det har även sagts mig, att Karl Nilsson där Nol i Skacksjö ska ha Östra Emterviks skarpaste hjärna. Han, som så många andra från Skacksjö, är en produkt av släkterna Carlsson och Nilsson. Alla där var släkt med varandra utan att det var inavel.
” Koncernen” var det en del personer, som kallade skacksjösläkten. ”Där tävlas det om att ha mest välrustat i bostaden och mest iordningställt i trädgården”, sade andra lite avundsjukt. Det gick även ett rykte om att ingen tordes lämna ett kalas i Skacksjö före någon annan. Därför satt de och väntade ut varandra, tills de nästan somnade. Om någon gick hem före de andra, så hörde det till traditionen att den eller de skulle baktalas. Helst så elakt som möjligt. Själv tror jag knappast, att ryktet har någon grund. Men de kunde ju vara ganska förargliga av sig i sina skämt ibland, det går inte att komma ifrån. Jag tror att det var på Halla, som ett gäng från Skacksjö var samlat. Jag skulle gissa att det var omkring 1920. Min farbror Sigurd var med även där, som på så många andra ställen. Han var ganska bra på spydigheter själv, så när han skulle gå hem, fick han smaka sin egen medicin.
Sigurd B: ”Nej, dä börjer vesst bli sennt. Ja lär fôll gå hemm å kör horna i bôs. Dä ä mykk å gör i môra.”
Svar: ”Skyll på dä du. De har väl så urschlit ställt i Kvarntôrp, så de ska lån galôschan denn te pesspôtter te natta.”
Sigurd: ”Tja, så ill ställt mått dä fôll int var, va ja vet. Män dä ä klart, fôlk prater så myck så. Ja har hört säjes, att här i Skacksjö, så ska de var så snål, så de har inte rå å skaff säj löstänner, utta de slänger lösgomman emella säj, för te å få maten tuggad.”
Vad jag själv minns, så var t ex Arvid Nilsson en väldigt typisk representant för skacksjöandan. En av min fars s k lagårdsvisor kunde nog stämma bra in på honom, liksom på många andra i Koncernen: ”Varthelst han kom, blev det liv i lek och de trumpna minerna vek. Och det bjöds på sup, som var lång och djup och man skrattade, sjöng och skrek.”
Ä ven Astrid på Lerbråten bidrog med att göra en beskrivning av skacksjöfolket; inte snällt, men väldigt typiskt Astrid: ”Dä hörs på langt hôll, när nôn frå Skacksjö kommer åknas på cykel. Hel tia gnissler dä i kjäja ’Kalas, kalas, kalas’.” Det märks, att hon var släkt med Skôjer-Alfred. Om han hade skrivit ned alla sina lustigheter i böcker, så hade han slagit ut Selma Lagerlöf. Men det vill väl till om han hade platsat i Svenska Akademien eller fått något Nobelpris.
Det var Arvid Nilsson, som berättade för mig om isjakten, som de åkte omkring med på Skacksjön. Ett hemmabygge, naturligtvis, som han och de någorlunda jämnåriga släktingarna och grannarna drog igång med. De främre skenorna var det inga problem med, till det tog de gamla skridskor. Den bakre, styrskenan, var lite svårare att ordna. Min farfar fick hjälpa dem med den. Det gick till honom i kvarnen en dag och bad om hjälp, när det kunde passa någon dag. Visst, det skulle ordna sig; han hade mer som skulle smidas nere i smedjan, så de kunde dra bälgen åt honom som gentjänst.
Isjakten blev färdig och friska vindar blev det, dessutom var det blankis på sjön. När kvällen kom, hängde de upp en Fenixlykta i masten på isjakten. De hade lärt sig att kryssa mot vinden, så de åkte fram och tillbaka på sjön hela kvällen. Några dagar senare fick de på ryktets väg höra talas om det spökande ljuset ute på Skacksjön. Det var några, som hade sett ett ljus ila fram och tillbaka ute på sjön i mörkret. Inte ett ljud hade hörts, så det var inte människor, som åstadkommit detta högst oförklarliga fenomen. En ny spökhistoria föddes och gick vidare.
Om det velat sig riktigt väl, så kunde det ha blivit Skacksjö i Sverige och inte Kitty Hawk i Amerika, d v s ha blivit först i världen med att ha lyckats flyga med ett flygplan tyngre än luft. Nu blev det ju som bekant, bröderna Wright, som lyckades med detta år 1903. Men flera år tidigare, så skulle det ha gjorts flygförsök på gården Halla. Det skulle ha skett på Olov Bengtssons tid Utgångsläge för flygningen var uthustaket, nedslaget skedde fortare än beräknat. Flygplanet dråsade ned i gårdens dyngstad. Hur allvarliga flygförsök som gjordes, vet jag inte, men troligen rörde det sig nog bara om glidflygningar.
Så avancerat som drift med motor och propeller hann det nog aldrig bli frågan om.

Göran Bengtsson

Folkbokföringen 1890