Där Ôpp

Bosse Andersson får ursäkta, men där Ôpp får mig naturligtvis att tänka på Robert Eklund. Bosse är ju Roberts systerdotterson, vad sådan släktskap kallas, vet jag inte; allmänning kanske?
Robert Eklund var ju den ohejdade framåtandans man; orädd, vårdslös och rak som ett järnspett, både i uttalanden och åsikter. Naturligtvis ställde han till det för sig, så han fick ofta slita ont i onödan, men det rörde ju inte honom i ryggen ens. Stark som en björn, envis som en åsna, vig som en katt och oöm som en grävling. Det blir en kombination av Robert, översatt till egenskaper hos varelser inom djurriket.
Det finns mycket att berätta om Robert. En typisk händelse var väl, när han skulle lämna in självdeklarationen. John där Öst hade hjälpt honom att deklarera och nu for de till Sunne för att lämna in deklarationen. På den tiden låg Skattekontoret två trappor upp, om jag inte minns fel, i det som är kommunhus idag. John satt kvar ute i bilen, när Robert gick in, men denne var strax tillbaka igen. ”Hôlls hann du dätta så fort?” sade John.
” Huh! Dä va ingen sak, de hadd ju e lukk te släng inn et i”, sade Robert till svar.
Efter lite frågande om luckan, så förstod John, att Robert slängt in deklarationen i sopnedkastet.
” Huh! Va dä tocka dyng de hadd på vägga, dä ä fôll ittnô ann än ja får ränn inn tebaka.”
Så småningom fick Robert tag i en vaktmästare, så att han tog sig ner i källaren. Där låg kuvertet bland andra sopor i behållaren, visserligen smutsigt och dammigt, men i övrigt välbehållet.
” Huh! Dä va dä, dä”, var Roberts korta kommentar efteråt.

Göran Bengtsson

Folkbokföringen 1890