Bråten

Fritz på Bråten brukade vara hemma med kor ibland för att få dem betäckta. Han var den förste, som fick mig att ge akt på, att det som vi då kallade reaplan, gick så fort att ljudet blev efter. På den tiden var det väl mest Flygande Tunnan, som det handlade om; d v s SAAB J 29. Senare kom ju även A32 Lansen.
När man blev lite äldre och började utforska världen med hjälp av cykel, så passerade man Bråten med en viss respekt. Man hade ju hört, att det kallades för Lilla Rottneros. Senare förstod man ju att det var ett utslag av den s k skacksjöhumorn igen. Så man tog det inte så allvarligt. Det är nog inte så dumt, detta med andan, som var i Skacksjö, när jag växte upp. Där togs alla personliga bakslag med skratt och humor. Själv får jag nog tänka på det varje vår, när snön går bort och jag ser min ovårdade trädgård.
” Sikta mot stjärnorna, så når du skogstopparna”, sade min kapten på regementet till mig en gång. Visst gjorde jag så, men inte kom jag så högt som kaptenen trodde. När jag drog igång med att rusta upp i Kvarntorp, så skulle det bli ännu finare än Lilla Rottneros. Det skulle bli Östra Emterviks svar på Versailles. Men just nu så är det nog mera ett svar på Jerusalems förstöring. Så kan det gå, när man har för höga tankar om sig själv. Men när jag började, så var det så igenväxt, att jag inte såg värst långt. Nu kan jag i alla fall sitta på verandan och titta på utsikten. På andra sidan älven syns skog, som tillhör Lilla Rottneros. Det är väl lite tröst i misslyckandet med hjälp av skacksjöhumorn?

Göran Bengtsson

Folkbokföringen 1890