Bärja

Stället flyttades från gården Berget i Visteberg. Den låg på östra sidan om vägen mot Bråten.

I Visteberg drevs det affär av Teodor Nilsson, som hörde till gänget runt löjtnant E G Lagerlöf. Dottern Ingrid var ungdomsväninna till Selma.
Å r 1896 byggdes Berga upp på nuvarande plats av Johan Bengtsson, från granngården På Halla i Skacksjö. Där hade han drivit affär i lillstugan, den s k Mekamon. Sonen Henry berättade, att han var tre år, när han gick dit och slog på grundstenarna till nybygget med en hammare. Tyvärr hade Johan på Berga anlag för alkoholism, så familjen fick ibland dra hem honom på en s k räv, d v s en låg, flat skottkärra. Men tydligen var han en man med karaktär. En dag förklarade han, att nu hade det gått för långt. ” Från och med nu är det slut med supandet”. Det var nog inte många, som trodde på honom, men han visade, att han stod för vad han sagt. Han smakade aldrig mera en droppe under resten av livet. Men sådant är ju ingenting, som är tacksamt, när det ska pratas om folk. Så kvar i berättartraditionen lever replikskiftet från där Öst, där Johan kom in, redlöst berusad: ”Hu, hu, hu. Ja vet hônna du tänker, Vinqvist, hu, hu, hu.” ”Jaså, vad tänker ja för nô, da?” ”Jo, du tänker att, tänk ôm dänna fördömdad Johan på Berga vill gå hem snart. Hu, hu, hu.” Det där ljudet, Hu, hu, hu var en ovana, som Johan hade. Han brukade gå fram och tillbaka inne i affären under det att han gnuggade händerna, nästan som om han var frusen av sig. Hela tiden kom detta ljud, Hu, hu, hu. Sonen Henry var ett tekniskt geni; med honom började Bergas storhetstid. Radioapparater såldes och reparerades; klockor av alla sorter och storlekar likaså. Uppfinningar av olika slag såg dagen ljus. Till att börja med, så utfördes alla bilreparationer ute i det fria, men strax före mitten av 1950-talet, så togs den nyuppförda verkstadsbyggnaden i bruk. Jag vet inte om det var överdrift, men jag hörde, att Henry på Berga även skulle ha byggt en egen bil. Men det kanske var på samma sätt, som med cyklar och mopeder m m. Av flera gamla, som inte var just annat än skrot, så uppstod nya fordon. Berga i Skacksjö var en tid Östra Emterviks tekniskt ledande centrum.
Sonen Mats skulle visst, om det inte var överdrift av folk på heta linjen, ha övningskört i tio minuter, när han skulle ta körkort. Det gick betydligt sämre för en ordentligt berusad person, som kom dit för att hämta sin reparerade bil. I fyllan och villan satte han sig i en skrotbil utan motor, som han förgäves försökte få igång. Han började skälla på Mats och beskylla honom för dåligt utförd reparation.
” Det går nog bättre för dej, om du sätter dig i din egen bil, för där finns det en motor, till skillnad från skrotbilen, som du satt dej i,” Den berusade mannen konstaterade, att det var lätt att ta fel på bil i hastigheten. Båda bilarna var ju blå i färgen.

Göran Bengtsson

Folkbokföringen 1890