Ängland

Det var troligen på det här torpet, som de hörde ropen på hjälp utifrån sjön den 22 november 1867.
Kvinnan på torpet Gräsenberg var ensam hemma med två små barn. Hon hörde rop på hjälp i mörkret, men ville inte lämna barnen ensamma. Troligen var det väl någon landstrykare eller liknande, som förirrat sig ut på sjön i mörkret och gått ner sig på svag is.
Ö ster om Stor-Öa ska det vara någonting , som gör isen svag. Min farbror Sigurd berättade om att Skacksjön skulle ha underjordisk förbindelse med Mosseruds-mossen. Det skulle vara ett s k kommunicerande kärl, vilket gjorde att den tämligen lilla Skacksjön hade en extra vattenreserv.
Å r 1906 (?) skulle det ha varit en väldig torksommar, så vattnet tog slut för de flesta kvarnar. Men Skacksjökvarnen hade vatten tack vare Skacksjöns extra vattenreserv. Så folk kom långa vägar till min farfar för att få mala. Min far pratade om att isen öster om Stor-Öa var svagare men att den vägen var genare, när han körde virke med doning till Rudsviken. Det brukade knaka i isen, men det gick bra.
Ä ven andra personer har berättat om ett underligt fenomen öster om Stor-Öa. Det skulle finnas en liten virvel i vattnet där någonstans. Släppte man en träpinne i vattnet, snurrade den runt. Ibland kunde den även sugas ned och försvinna. Kan det vara samma sak, som min farbror berättade om? Enligt honom, så var sjön så låg torkåret 1914, att man kunde se någon sorts öppning i sjöbottnen.
Nu åter till torpet Gräsenberg och kvällen, då rop hördes utifrån den isbelagda sjön. Då kvinnan som bodde där, senare fick veta vem som omkommit ute på sjön, skulle hon ha beklagat sig. Tänk, om hon anat, att det var Per Nilsson i Kvarntorp, som ropat därute. Då skulle hon ha gjort allt hon kunnat för att skynda till hans hjälp. Enligt Gustaf i Mosserud, så är Per i Kvarntorp den ende, som i modern tid drunknat i Skacksjön. Det finns berättelser om att en person, som fallit i Skacksjön, skulle ha flutit upp i Fryken. Men jag har hört sägas, att de trodde, att han blivit förvirrad efter drunkningstillbudet. När han tagit sig upp ur vattnet, så hade han irrat omkring och så småningom fallit i Fryken och omkommit där.

Göran Bengtsson

Folkbokföringen 1890