Ängbacka

Här bodde Karl Schack, när jag växte upp. Han drev även den s k Schacksågen, som gick med en stor tändkulemotor. Karl var en skicklig sågare på sin tid. Senare togs sågen över av Nils och Åke där Öst i Nolbergsviken. Ägare nu för tiden är Åkes son, Torbjörn Nilsson. Någon gång ibland drar han igång tändkulemotorn, så att man hör det välkända dunkandet. Ända fram emot slutet på 1950-talet var det så pass öppet, att när träden var avlövade, så kunde man se plåttaket på uthuset när Schack hemifrån Kvarntorp. Det var ett ganska nybyggt uthus, som Karl uppfört i slutet av 40-talet. Men näste ägare lät det falla ihop; även det mesta av det andra på bostället är på väg åt samma håll. Alltsammans är på väg mot total igenbuskning och allmänt förfall.
Grannarna minns än idag hur Karl Schack var ute med den hästdrivna slåttermaskinen. När de kom ut från ladugården på morgonen, så hörde de smattret från någon av vallarna borta på Schacktorpet.
Senare använde Karl växellådan och en del andra detaljer från slåttermaskinen till utväxling från en elmotor, som drev slipstenen.
Karl Schack var även en person, som var snabbtänkt och intelligent av sig. Om det behövdes, så kunde hans rappa tunga klämma till nosen på någon, som han tyckte burit sig dumt åt.
Borta på Ria-banan, en dansbana, som låg vid landsvägskanten norr om Svenserud, var Karl ofta synlig i yngre dagar. Ja vet inte vad som låg bakom, men känner jag Karl rätt, så ansåg han sig nog ha rätt till att reagera. Det var många, som hörde vad han sade till ett kvinnfolk borta vid ovannämnda dansbana: ”Ôm ja såg ut sôm däj i syna, så skull ja int vis mäj för fôlk. Ja tycker att du mest å allt likkner ett obarkat kastvedsträ i ansekt.”

Göran Bengtsson

Folkbokföringen 1890

Inneboende på soldattorpet Ängbacka hos sonen Lars Johan Schack (365 )