By
By 1 mtl (= 960 öre smt skatt)
Inget annat känt hemman i Ö:a Ämtervik har under tidernas lopp bytt jordnatur vid så många tillfällen som By. Dess framtid har därmed ej sällan förefallit otrygg åtminstone mänskligt sett. Gården är annars välbelägen, urgammal och känd ej enbart inom hemsocknen. Det har sålunda ej krävts något närmare förtydligande av ortnamnet, det har gott och väl räckt med By rätt och slätt. Man må därvid jämföra med ett par andra bebyggelser i omgivningen, Smedsby resp Östsmedsby (det senare förvanskat till Östmansby), där det för säker gårdsidentifikation ej räckt med -by, som slutled. Man har till undvikande av förväxling behövt förse dem med var sin förled, Smeds- resp östsmeds-.
I fallet By, som bebyggelsemässigt säkert är äldre än de båda nu nämnda byexemplen, har sockenfolket entydigt urskiljt och förstått, var deras By var beläget. Det fanns tidigt blott ett alternativ. Samma förhållande gällde Sunne socken, där det också existerade ett gammalt hemman kallat By. Mellan dessa båda förelåg dock faktiskt viss uppenbar risk för sammanblandning. Under bl a 1700t talades och skrevs det därför om Södra By (= By i Ö:a Ätervik) i motsats till Norra By (= By i Sunne socken).
I senmedeltid ägdes By i Ämtervik av värmländsk provinsadel, där ett ägarnamn år 1460 är känt, väpnaren Nils Olofsson på Östbro i Bro sn, Näs hd. På 1550-t under Gustaf Vasas re­gering drogs både By och även Svenserud in till kronan som arv och eget. Genom hertig Karls brev daterat Örebro 1586 17/3 tillkännager han, att befallningsmannen i Värmland Lasse Botvidsson till Agnhammar (i Grums sn) fått en gård i förläning, (Prästbol i Ö:a Ä-vik), som av ålder legat under prästbolet i Fryksdalen. Detta får i utbyte ett annat hertigens arv och eget hemman By i Ämterviks sn. Kyrkoprästen i Fryksdals gäll var då och ( senare bosatt på sitt boställe Hasselbol vid Frykensundet i Sunne sn. För sitt underhåll hade han dessutom rätt till ett stomhemman. Det blev By, som ur flera synpunkter var betydligt bättre än det magra, instängda Prästbol. Prästen gjorde otvivelaktigt ett gott byte. Från 1800-t slut och in på 1900-t kom By att friköpas från kronan, gårdsdel för gårdsdel.
Här förträffligt avfotograferad hemmanskarta upprättades år 1881 av Ernst Ekelund i sam­band med laga skifte av Bys ägor, vilken lantmäteriförrättning fastställs lagligen 1883 7/5. Fram till året för kartans tillkomst har By bestått av 4 till mantal lika stora e­gendomar, vardera således om 1/4 mtl, (eller 240 öre skatt),med namn efter sina inbördes geografiska lägen och samlade i klunga uppe på höjdryggen ovanför delvis sanka ängsmark (närmast öster om byn med ån Ämtan som naturlig rågräns. Bebyggarna stod ursprungligen i nära släktskap med varandra och gårdarna var ur skattesynpunkt av jordnaturen krono under allmän disposition.
För identifikation och i någon mån sparsamma kommentarer har de 8 skilda kartbladen gets littera A tom H skrivet med blyerts i nedre högra hörnet.
År 1881 står By inför tre /3/ övergripande förändringar och kartan lämnar en värdefull illustration till situationen inför uppbrottet.
a) gården "där Sy" (litt A), som utgör Ö:a Ä-viks 1/3 del av By, skall försäljas under skatte till privatperson för att församlingen skall få medel till inköp av Herrestad i hemmanet Västgård som kyrkoherdeboställe. Ö:a Ä-vik, V:a Ä-vik resp Gräsmark skull( nämligen nu bli egna pastorat. "Där Sy" i By var faktiskt en tid påtänkt som boställ( för blivande herden i Ö:a Ä-vik, men tanken visade sej orealistisk och föll.
b) gården "där Väst" (litt C), som var V:a Ä-viks 1/3 del av stomhemmanet, skulle flytt ut ur bygemenskapen och samtidigt utarrenderas av sagda församling. Gården blev kall Söderby efter utflyttningen. Gräsmarks 1/3 del, "där Nol", fick bli kvar, även den ar rendegård; litt B.
c) gården "där Öst" i By, som motsvarat 1/4 mtl, avvecklades och dess ägor gick upp i litt A - C.
V:a Ämterviks resp Gräsmarks församlingars resp 1/3 del förblev av jordnaturen krono ännu ett antal år.

By
utvisar ett brokigt lapptäcke av större och mindre åker-, ängs- och röjningstegar jämte höslogar förutom byns sätertrakt, som återfinns på följande blad. Ännu har laga skiftes­föreskrifter ej praktiserats. Utritade är de fyra tätt liggande, dittillsvarande huvudgårdarna, som nu skulle reduceras till tre och ej längre behövde rätta.sej efter, vad prosten i Sunne tyckte och tänkte. Där fick "där Nol" (litt B) stå kvar med sin parstuga och övriga ekonomibyggnader, där fanns "där Öst", vars ägarfamilj gett upp, "där Väst" (litt C), som blev Söderby samt "där Sy" (litt A), vilken gård blev kvar men ej kyrkans egendom. Långt in på 1900-t kom all jord i By att ägas av en och samma släkt Borgström.
Gårdsbebyggelserna ännu i det tidiga 1880t vittnar ej blott om aktningsvärd ålder, bygg­nadssättet i dess helhet och enskilda byggnaders utformning representerar för orten ty­pisk storbondegårdsstil. Själva gårdstunet, bogården, där humle brukade odlas, omramas a boningshus, vanligen en envånings parstuga i Ö-V med ingång åt S, och timrade längor för olika behov bildande en närmast kringsluten fyrkant. Gårdarna ser ännu på kartan ut som små fästningsverk men alls ej tillkomna i försvarssyfte utan för att i möjligaste mån un derlätta gårdens dagliga arbetsmöda sommar som vinter. Generationers erfarenhet och möda hade utvisat, att det var mest praktiskt ha sina gårdshus placerade i en fyrkant med all inom bekvämt gångavstånd.
I kartbildens vänstra (västra) kant ser man vid bokstaven d en flik av Västmyrsmossen, "Bränntorf" står det och på nästa kartblad hela benämningen "Jordtag och Bränntorf". Myr jord nyttjades för att luckra upp den sega leran på marker i Ämtans grannskap. I högra (östra) kartkanten ringlar ån Ämtan, där finns vid "b" ett "Lertag". Sådant material an­vändes bl a för tegeltillverkning och att utvändigt täta spruckna spismurar. Öster om ån skymtar säterområdet Säljvålen med gina tre delägare eller från söder Västgård, By och Västmyr. Arvidstorp, som är avgärda under Västgård, sökte av detta skäl få del i Säljvå­len, men lyckades ej. Norr om Västmyrs-Säljvål gränsar hemmanet Södra Ås.
I kartbildens mitt piper - i plan har ingen förändring skett efter långt över 250 år -den vägen. som sedan 1860t börjat nyttjas i stället för den gamla genom Västgård förbi Arvidstorp - -By - Lell-Högberg och vidare norrut mot Sunne. Denna sedermera allmänna landsväg var på en lång sträcka från början Gårdsjö bruks enskilda utfart ner till sin utskeppningshamn
i Ämtans mynning med en järnbod nära nuv Sjösala. Vägsträckan Gårdsjö bruk - S:a As -
- Prästbol kallades följaktligen "järnvägen". För sjöfärder ner till Fryksta hade bruket egen råseglande båt och dess skeppare bebodde gården "Enkuul" i Prästbol, som bruket äg­de.

Vägvisaren
illustrerar i bladets mitt den s k Bybäckens stilla och krokiga färd åt öster från mossmark till utloppet i Ämtan. Vid torpet "Vägvisårn" under By tar en väg av åt öster mot "Ulleröa" - ja, så sa' alltid folket i Ö:a Ä-vik - dvs mot Övre Ulleruds sn vid Klarälvens strand. Huvudvägen mot Sunne sn fortsätter rakt norrut. Här i "korset" stod i äldre tid en vägvisare av sten och pekade ut vägvalen. Torpet på platsen fick därav sitt namn.

Östanby
utvisar skolhustomt utmed Ullerudsvägens västra kant, sedan mer än 20 år tillbaka bebygg med ett litet redan trångt skolhus och ett än mindre uthus för ved och avträde. Mitt ema skolhuset och en bit från östra vägkanten står Östanby skollärarboställe med stuga i N-S och ladugård med loge och lador utmed östra vägkanten litet längre i norr. Sagda uthus­länga minns säkert ännu en del forna elever vid Östanby numera sorgligen raserade (östra skolhus. Längan hade råghalmstak och kom under kort tid i slutet av 1930t att nyttjas som bilgarage. Det var så, att småskollärarinnan fru Lydia Johansson (kommen från By i Sunne f ö och som ogift med namnet Olsson) jämte make hade inköpt en Opel kadett av årsmodell 1938 och därtill skaffat sej körkort. Lyckan att kunna köra omkring i egen bil blev tyvärr kortvarig. Sedan 2:a världskriget hösten 1939 brutit ut, blev all privatbilism snöpligen utan bensin. Den krävde försvarsmakten.
Här bör sägas, att skolhusplan + skollärareboställe tillsammans utgjorde en areal av 4,6 ha. Jorden kom en tid att arrenderas av Hjalmar Persson på "Hagaborg" i S:a Ås, fjärdin& man och ledamot av skolstyrelsen.
Kartblad C (forts)
Norr om Östanby, platsen kallades i orten av ålder "Hundbacken", svävade som en fågel låt vara på beskedlig höjd över Ämtån en konstbyggd stenvalvbro i ett spann. Den kalla­des "Skatbroa", och namnet åsyftar säkert kråkfågeln skata (Pica pica). Trots ansatser att söka bevara stenbron är den numera tyvärr helt raserad. Göran Bengtsson i Kvarntorp lyckades rädda valvets hjässten och enl denna är bron byggd 1831. Stenen finns att be­skåda vid Ås brunn. Vid bygget anlitades säkert erfaren broentreprenör biträdd av arbet kraft från orten. Ledstängerna (broräckena) var av trä och i enkelt utförande. För oss som på vår skolväg dagligen hade att passera bron, är den ännu i tydligt minne bevarad.
Ortnamnen Hundbacken och Skatbroa har nyss berörts, men i hemmanet By finns ännu ett litet ovanligare att nämna, "Kattbärj". Det var på sin tid en samlingslokal för fester, basarer, baler m m, innan det moderna Sjösala öppnades.
Norr om Skatbroa avsmalnar Bys skogsägor och blir så småningom en obetydlig remsa utmed Ämtans västra åkant, ej sällan översvämmad vid högvatten. Vid bokstaven c på kartbladet nyttjades ett mindre "Grustag".

Norr östanby
visar bl a Bys nordligaste ängsmarker, som i ett jättegap tycks sluka hemmanet Staviks ängar. Ån Ämtan viker avåt nordväst. Under litt A finns minst en ängslada markera de kan ha varit fler. Än minns jag från 1930t hur de stod där grå, utspridda, typiska och många till antal, när man tittade ut över ängsägor under By, Stavik, Svenserud, Fasterud, Örbäck, Mårbacka m fl. Vartefter gårdar började drivas kreaturs- och hästlöst blev höfångst av allt mindre betydelse och ängslador fick förfalla.
Hemmanen S:a resp N:a Ås nyttjade aldrig lador för mellanlagring av sin höskörd, efter sedvanlig lufttorkning på trähässjor (alltid 4 rölängder vertikalt) kördes höet hem i vagn till resp gård.
Som på denna laga skifteskarta har ängsmarker tydligt markerats och inritats även på ak. tuella ekonomiska kartblad från 1880t låt vara i mindre skala. (1:20.000).
Kartblad E
vi ser östligaste delen av sätertrakten By-Säljval med tomtnr 826 och torpet "på Bärj" med sin stuga i ägans södra kant. Fig 819 visar torpet "på Myra" även kallat "Myrlôcka" Stugan, som förefaller vara större än den "på Bärj", står i det NO tomthörnet och uthus- länga mitt i rået mellan By och Västgård. Hit hör fler ägor än till "på Bärj".

Nordligaste del
i bladets södra (nedre) hörn står en romersk II och i norra (övre) hörnet I. Närmast Ämtan markeras trädbevuxen betesmark s k hårdvallsäng. Två åkergator är utsatta en lång i riktning Ö-V, en kortare i N-S (fig 750). Vid "Soldattorp" gör bygatan en tvär gir åt väster och måste senare i detta avsnitt vara omlagd. Man har tydligen velat runda ett e: ler annat terränghinder kanske en bergknöl. Soldattorpets uthuslänga i Ö-V står med sin östgavel alldeles i väster vägkant med den lilla envåningsstugan ytterligare alnar i SV Tomten bär nr 799. På fig 805 finns ännu en länga tillhörande torpet och placerad i N-S Det sagda kan ej tolkas på annat sätt än att åtm boställsstugan (möjl med något uthus) snart därefter flyttats öster om färdvägen genom Säljvalen, som justerats något i läge. Det är ju möjligt, att stugan behövde rustas efter militär inspektion och att man därvid passade på att flytta den till ett lämpligare läge.
På tomt 784 finns torpet "när Gunnman". Vågar man lita på kartritarens noggrannhet står den lilla stugan längst i norrpå sagda tomt och - mycket överraskande - placerad i N-S Detta torde vara fel (eller har jag fel?), vi minns ju att den stod i Ö-V med ingång åt S. Någon större ombyggnad efter 1881 är veterligen ej känd, men kan heller ej avfärdas u­tan vidare. Uthus i Ö-V ett antal alnar söder om boningshuset är-definitivt riktigt. Vid fig 786 finns ytterligare en länga i N-S troligen tillhörande "när Gunnman".

Backtorp
Till hemmanet By hörande ägor inkl sätertrakten By-Säljvål har sedan långliga tider funnits i två /2/ skilda områden. Dels i anslutning till ursprunglig gårdsbebyggelse fram till och utmed ån Ämtan ända upp till i nivå med Högbergsmossens norra ände. Dessa nordligt belägna ägor ej särskilt lättillgängliga har dock varit välbehövliga för bärgande av vinterfoder till ett relativt stort kreatursbestånd. Dels har By haft en beskuren andel i den s k Mårbackaskogen, som ursprungligen tillhört Svenserud. I Bys skogsskifte har emellertid det avgärda Mårbacka (avsöndrat från Svenserud) en betydande andel, vilket framgår av kartbladet och som till ytterligare förtydligande av mej ifyllts med färgpenna vad avser yttergränser. "Mårbackas ägor" står det skrivet, vilket således är en enklav Bys skogsmark. Undrar, om de, som nu har ansvar för minnesgården Mårbacka, känner till förhållandet?
By har tveklöst haft fullgoda skäl anskaffa mer skogsmark. Troligen kan sådan ha tappat; när gården ägdes av adelsmän bosatta långt bort från By och därmed ej fullt ut kunde bevaka sina intressen. Detta blott ett antagande. Om tillökningen i Mårbackaskogen skett genom köp eller byte eller på annat sätt, möjligen arv, vet vi ej. En jämförelse av disponibelt skogsinnehav i angränsande hemman i socknen ger god uppfattning om bristen på hustimmer, ved och gärdsel men även skogsbete sommartid för Bys del.
Till Svenserud hör ex.vis 386,2 ha skog på 1880t, till Västmyr 206,9 ha, till Högberg 217,2 ha medan för By redovisas sammanlagt 169,6 ha. Skogrikt är hemmanet Skacksjö med 811 ,6 ha och Södra Ås med 573,7 ha. By är alltså mindre lyckligt lottad vad gäller area: skog, är dessutom instängt i sina skiften. I samma nöd befinner sej även Stavik med blott 143,6 ha skog. Då bör beaktas, att 1/3 mtl Fasterud är avstyckat från Stavik, som ändå får betecknas som skogfattigt.
I kartbladets mitt letar sej från "Vilersteen" en skogsstig av åt öster mot Högbergssät­ter. Gångstigen stryker förbi Backtorp, även utsatt på ekon kartan blad 105.
Kartblad H
Bebyggelsen Backtorp med inägor markeras på fig 890-895. Stuga i N-S står på 893, uthus­länga i N-S ett antal alnar V om stugan. Uthus på fig. 894.
Torpet sedan länge utlagt, men ruiner synliga. Härifrån kom Back-Kajsa, Selma Lagerlöfs barnjungfru, åt vilken författarinnan kom att ägna det inledande kap, Barnjungfrun kall i sin självbiografiska bok Mårbacka, utgiven 1922. Det finns ett foto föreställande Back-Kajsa. Hon är tidigare ej identifierad. Måhända är det hon som 1890 (43) kallas understödshjon Kajsa Persdtr * 1819 och bokförs under By. Det är åtm ett förslag.

Roland Kihlstadius