Torparcirkeln började 1976 och avslutas 1977
Deltagare i studiecirkeln var: Gösta och Elvy Persson Bössmanstôrp, Sigrid, Arvid och Kjell Forslund Där fram i Bogerud, Gunvor och Ture Jansson På Kul i Bogerud. Ruth och Åke Olsson Väster Åsan i Skacksjö hemman, Anna-Britta och Sverre Emås Öster Åsan i Skacksjö. Göran Bengtsson Kvarntorp, Hilding Forslund Där nol i Medskog/Sandviken, Yngve Forslund Älvbacka/När Vist i Visterud, och Roland Kihlstadius Lillbo Södra ås.
Materialet har sedan sammaställts och kompletterats genom åren. Många av uppgifterna är hämtade från kyrkböcker, lantmäteriuppgifter, domböcker, mantalslängder och inte mist gårdsarkivet Där nol i Bogerud. En del material är återberättat av minnesgoda människor och annat är slutsatser som gjorts på goda grunder.
Vi försöker i redovisningen vara tydliga med vad som är vad. Förhoppningen är att den som läser denna sammanställning skall hitta saker som borde vara med och saker som inte stämmer. Vi är då tacksamma om vi kan få in dessa uppgifter så att vi kan komplettera och justera detta material.
Per Sundqvist, tel. 0706-414882 eller e-post per.sundqvist@naturverk.com
Traditionen berättar, att den första bebyggaren, Boghe, skulle ha odlat upp marken i sydsluttningen cirka 75 m norr om gården Där Nol. Han lär dock ej ha stannat kvar vid sin röjning utan fortsatte norrut och slog sig ner i Lönnhöjda på utskog hörande till Sunne.
Det är troligt att Bogerud blev fast bebott senast under andra halvan av 1500-talet. Den första personen som omnämns, Sven d.ä., som bodde här tidigt 1600-tal ärvde jorden av sin far. Se bilaga mantalslängde och tingsprotokoll ht. 1707 /89.
Karta från 1646-talet
Det är sannolikt att Bogeruds marker tillhörde Svenserud innan det blir eget hemman. År 1614 uppges Bogerud ha ¼ dels mantal och förs in i jordeboken 1616.
Enligt Roland Kihlstadius finns det flera saker som tyder på att markerna dessförinnan tillhörde Svenserud. Bogerud friköptes 1631 från kronan, d.v.s. att det innan dess var arv och eget hemman. Mårbacka som vi vet tillhört Svenserud gjorde samma sak och Svenserud hade friköpt sig året innan. Om Bogerud tidigare tillhört Skacksjö hade det inte behövt friköpas från kronan. Belägg nr två är att vägar oftast lades i rået mellan hemman. Den gamla ridstigen som gick i öst västlig riktning gick på västra sidan om Bogerud i rået mellan Skacksjö och de idag från Svenserud avsöndrade humana på norra sidan. Varför det vore logiskt att vägen även fortsättningsvis gick i rået mellan Svenserud och Skacksjö. Falkkärrbron som är en rest efter ridstigen ligger i gränsen mellan Bogerud och Nolbergsviken som på den tiden tillhörde Skacksjö.
Gösta Persson antog dock att Bogerud befolkades från söder, d.v.s. och att marken därför kan ha tillhört Skacksjö.
År 1589 blir Visterud och Visteberg egna skattehemman, avstyckade från Skacksjö. Och några år senare, 1600, avstyckas Ålkärrsrud (Skogen) från Svenserud. Från Svenserud avstyckas så 1609 Örbäck och Mårbacka vilket har betydelse för Svenseruds säter norr om Bogerud. Samtidigt som Bogerud blir eget skattehemman 1614 så lösgör sig från Skacksjö hemmanet, Sandviken 1614 i öster och Nolbergsviken 1615 i söder.
I längder över uppbörden till Elfsborgslösen 1618-19 står Sven i Bogerud med hustru antecknad blad ”husfattige och oförmögne” och behövde inte bidra med några penningar.
Den äldsta kända namnformen av Boghe är Boe, senare Bowe. År 1633 skrivs namnet Baggeroodh och 1660 Bogerudh. Karta över Bogerud och Sandviken finns upprättad redan 1646. Den första gården som blev bebyggd är troligen Där fram eller Framma älva. Vid 1600-talets slut finns tre gårdar i hemmanet, som var tilldelat infanteriet, och kronan tog boskapspenningarna. Det mesta talar för att det är gårdarna Där fram, Där ôpp och Där nol som omnämns men i slutet av 1600-talet bildas också gårdarna Där sör och På kul.
Vittbyskogen
På 1600-talet köpte Bugerudsborna delar av Vittebys utskog som låg norr om Bogerud och på östra sidan av Arttjärn och i början av 1700-talet uppfördes torp vid Bonäsbrôten att användas som säter. På Gylleby satt då löjtnant Mattias Gyllenspetz som startade en process mot Bogerudsborna där han hävdade att deras köp av Vittebys utskog var olaglig. Han hävdade att denna mark hade tillhört hans adliga släkt och därmed frälset vilket gjort affären olaglig och skulle upphävas. Bogerudsborna förmådde inte driva processen vidare utan miste sina marker på Vittebyskogen. De som bodde på Vitteby utskog räknades fram till 1882 som tillhörande Östra Ämterviks församling och finns därför i församlingens kyrkböcker. Efter 1882 tillhör de boende Sunne församling.
I slutet av 1700-talet fördelades skatten på följande sätt mellan de 5 gårdarna.
Där ôpp, Olof Jonsson 1/18 mantal,
På kul, Lars Nilsson 1/18 mantal.
Där nol, Jon Nilsson 1/24 mantal
Där fram, Olof Swensson 1/18 mantal
Där sör, Anders Olofsson Salander, 1/24 mantal.
År 1804 görs en skogs- och hagmarksdelning och en utskogsdelning. Fram till dess har Bogerud delat skog med Vitteby i Sunne.
När det gäller inägor och hagmark, genomfördes i Bogerud laga skifte under perioden 1842-43 och blev fastställt 1850. Vid 1850 års uppdelning fanns följande gårdar:
Littera A blir reg.nr, 12, Där nol, ägs av Lars Ersson, areal på drygt 30 ha.
Littera B blir reg.nr, 13, På kul, ägs av Jöns Olsson, areal på drygt 12 ha.
Littera C blir reg.nr. 14, Där fram ägs av Petter Olsson (Ors kallad), areal drygt 17,5 ha.
Littera D blir reg.nr. 15, Där sör ägs av Nils Olsson, areal på drygt 25 ha.
Littera E blir reg.nr. 16, Där ôpp ägs av Nils Nilsson, areal på drygt 24 ha.
Från Där nol och Där ôpp avsöndras 1915 jord till reg.nr. 17, Bössmanstorp som ägs av Lars Johan Bössman, areal nästan 4 ha. Samtidigt avsöndras mark från Nolbergsviken till Bössmanstorpet.
Först 1924 -25 genomfördes lagaskifte på skogsmark, samtidigt gjordes en ny uppdelning mellan Kul och Där nol på inägor och hagmark.
Detta lagskifte fastställdes 1927. Efter genomfört skifte såg uppdelningen ut på följande sätt:
Reg.nr, 12, Där nol, ägs av Olof Olsson, areal på (64 ha) totalt drygt 79,5 ha.
Reg.nr, 13, Kul, ägs av Johan Jansson, areal på (51,5 ha) totalt drygt 58 ha.
Reg.nr. 14, Där fram ägs av Martin Boström, areal på (38,5 ha) totalt drygt 47 ha.
Reg.nr. 15, Där Sör ägs av Albin Larsson, areal på (49 ha) totalt drygt 57,5 ha.
Reg.nr. 16, Där ôpp ägs av Per Magnussons sterbhus, areal på (51 ha) totalt nästan 62 ha.
Där ôpp läggs 1946 ihop med Där fram och fastigheten får Reg. nr. 18 med en areal på drygt 109 ha. Ägare till denna fastighet är nu Karl Arvid Forslund och hans hustru Sigrid Helena Jansson som var född och uppväxt på grannstället På kul. Hämtat från Roland Kihlstadius uppgifter.
Vägar som det såg ut i slutet av 1800-talet.
Vägen som går i öst-väst söder om Bogerud har genom åren haft olika sträckningar. Den äldsta vägen var inget annat än en ridstig. Det är först i mitten av 1700-talet som den får fastare former då den får status som Gästgiveriväg. Vägen har alltid utgjorde en viktig förbindelse mellan Klarälvdalen och Fryksdalen och den sträckte sig från Olsäter i öster till Ås i väster. Vägen gick inledningsvis oftast i rået mellan de äldsta hemmanen. Om vi följer vägen från Ås och öster ut så gick vägen inledningsvis genom Södra ås för att sedan fortsätta i gräns mellan Södra- och Norra ås. När vägen sedan passerar Gårdsjöälven (Skogerälven) så är det Svenseruds marker på norra sidan och Skacksjös marker på södra sidan. Medskog blev den ungefärliga mittpunkten på denna väg som när den lämnade Ämterviks marker gick i rået mellan Nordsjö i norr och Västsjö i söder.
Från 1760-talet och framåt gjordes förbättringar av vägen som nu anpassades till moderna transportmedel om hjulburna fordon. Vägen fick status som Gästgivarväg. Milstenar sattes upp varje ¼ mil och markerades med ¼ , ½ och 1 mil. Varje helmils sten var utsmyckad med en kunglig krona och initialerna AF. Det betydde att vägen på flera sträckor fick ny sträckning för att vagnar skulle kunna ta sig fram, framförallt behövde vägen dras fram över fast mark. Vid Bössmanstorp hade ridstigen gått norr om Bössmanstorp alltså i rået mellan Bogerud och Nolbergsviken. Där denna ridstig passerade Bogerudsälven fanns en enkel bro som kallades Falkkärrbroa. I samband med att uppgraderingen till gästgiveriväg byggdes en ny bro, Hökbroa, som placerades så att den stod på stadig grund alltså en bit söderut. Nackkelen var den branta backen ner mot bron från öster men det var tydligen också problem med att vägen gick över berghällar på västra sidan om bron bl.a. skall det ha inträffat en dödsolycka här.
Någon gång i mitten av 1800-talet byggs den väg som passerar Bogerudsälven strax norr om nuvarande väg, sträckningen syns på hembygdskartan från 1890.
Den nuvarande vägen byggs på 1930-talet tack vare Statens Arbetslöshets Kommission, (SAK) även kallat AK arbete.
Från Bogerud och västerut åkte man om man skulle till kyrkan, Bäviksbryggan eller Sunne. Vägen gick via Leråsbacken upp till gamla landsvägen där Bogeruds skola kom att byggas. Fortsatte man sedan landsvägen västerut ytterligare ca. 400 meter så kom man till Svensätters utfartsväg, Sätterbackväggen. Från Svensätter fanns också vägar västerut via Tjyvberg till Gårdsjö men det är inte troligt att de var användbara för hjulfordon.
Vägen uppför backen till Bogerud fick ny sträckning i samband med vägbygget 1967. Det var MjölkDavids Kjell som hade haft problem med mjölkbilen när han skulle uppförbacken, han kanade baklänges i kurvan. Den nya sträckningen blev rakare och lite söder om den gamla. Det betydde att smedjan i nedre änden av backen fick rivas, den flyttades till Solbacka. Vägändringen gjordes i samband med att nya vägen byggdes ut till landsvägen.
Den gamla vägen upp mot Dammen gick via Tegelbruket och parallellt med Bogerudsälven norrut, den anslöt även till det vägnät som förband torpen på Vitteby utskog. I samband med vägbygget 1967 så byggdes en skogsbilväg upp till Flytorp och ett antal år senare gjordes även vägen till Dammen farbar med bil. Det var Göran Bengtsson som då bodde på Kuul som ordnade detta.
Det fanns tidigare planer på att bygga väg förbi Dammen och upp mot Brårudsätter men Alfred Jansson och Ester på Dammen ville inte det.
Från Bogerud gick det en väg till ängar som låg längst österut i hemmanet, där man hade säterdrift och Olof Andersson med familj försökte bosätta sig. Ängarna vi Gammelänga och Nyänga brukades en bit in på 1900-talet. Det framgår inte av 1890 års hembygdskarta men tidigare fortsatt vägen mot Brotorp och sedan upp till Rannsberg som hade stor industri med sina tre stångjärnshammare.
Från Bogerud gick två vägar ner till Myrbrôtan och ängarna vid Etterkajlôcka och vidare mot Nolbergsviken. Förbindelsen måsta ha varit flitigt använd för giftemål mellan byarna var vanliga och vintertid användes vägen sannolikt för att forsla exempelvis kol söderut över Visten. Se tidningsartikel, intervju med Oskar Nilsson.
Den äldre av de båda vägarna gick först österut och upp en bit upp i berget innan den vek av söderut medan den nedre vägen tillkommot troligen någon gång på 1930-talet eftersom Calle Boström uppgett att han var med då hans far, Martin Boström, byggde den. Vägen byggdes förhand och det krävdes stora mängder fyllnadsmaterial för att få den tillräckligt bred i den branta slänten. Vägen kom till efter att Martin Boström vält med en kärra full i potatis i den branta backen längs den gamla vägen. Att leta potatis i slänten i fotogenlampans sken var tydligen inte så kul.
Vägen kommer fram till Lategen, det hade stått en lada i norra kanten av denna teg som är uppdelad i en norra och södra teg. Längre söderut och ner mot mossen finns Myrbråten som är delad i en östra och västra del. Etterkajlôcka låg enligt uppgift på själva ängen i dess nordöstra hörn med uthusen en bit in i skogen öster om ängen. Det ligger en hel del sten som säkerligen utgjort grundstenar till flera byggnader men det är svårt att urskilja några räta linjer. En grop finns lite norr om stenarna. Kjell har också lämnat en stängselstolpe kvar som ett minne efter den tid när de på Där fram hade sina kor i bete här.
Söder om Där sör ner mot Bogerudsmossen finns det rester efter en bastu där Kjells mor Sigrid mindes att man redde lin, lite längre upp i backen fanns en smedja vars stenar användes när man byggde Norstastôga på Ås brunn.
I mitten av 1800-talet när landsväg nummer tre kom till, den som går strax norr om nuvarande väg, så drogs en ny väg söderut från nederänden av Leråsbacken och öster om Öster Leråsan och ner på västra sidan om Vistmansboställ/Skogsberg. Den vägen ersattes sedan 1967 av nuvarande infart till Bogerud.
Från Svensätter och söderut fanns redan i första halvan av 1800-talet nuvarande väg, som går längs skogskanten från Svensätter, inritad.
Några dansbanehistorier
Mitt i Langbacken som på och södra sidan vägen fanns Bogeruds dansbana.
Astrid Johansson född Nilsson i Älvbäck berättade att Selma Lagerlöfs fosterson Nils Holgersson var som hon sa ”gröndängande elak” i skolan. Han kunde exempelvis med hjälp av en snes jaga ut de yngre barnen på lerig åker så att både kläder och skor förstördes. Till råga på allt var det ingen som trodde på deras berättelse utan de fick stryk när de kom hem.
Nils Holgesson kallades Gås-Nisch. Långt senare dök Nils upp vid Bogeruds dansbana.
” Till råga på allt så hade han blivit fintalig av sig. Där stod han och bröt sig och skröt för de beundrade flickorna. Att just han var verklighetens Nils Holgersson. Astrid var så uppretad av att se och höra honom, att hon inte ens tittade däråt han stod. Men efter dansen kom han på att han skulle följa med Astrid hem. Ja vill int däj nö din urchling sa Astrid och tog sin cykel och satte full fart. Nils ryckte till sig en cykel från någon svag och menlös stackare och så satte jakten efter Astrid igång. Tränad av jordbruksarbete var hon uthållig och stark, Sakta men säkert drog hon ifrån den kärlekskranke ynglingen. Han chansade på att genskjuta henne innan Älvbäck, så han tog genvägen dit över myren. Men Astrid kom fram först dit Sör i Älvbäck. Hon smällde igen dörren mitt framför näsan på Nils Holgersson och vred om nyckeln. Det resulterade i att han stod och bultade på dörren, Astrid gick upp på övre våningen, öppnade ett fönster och röt i: Stå int där å dunner dett ärans åbäke, dö väcker ju både fôlk å fä. Gå hem å lägg däj å bre nö gammelt övver däj. Så den försmådde friaren fick slokörad lomma därifrån”
En annan dansbanehistoria är den om Sten Holmkvists från Finnhôls besök,
”Dessförinnan hade han hade laddat upp med lite extra under västen. Men han anade att han skulle bli betraktad som en utböling av traktens ynglingar. Någon utifrån gick ju som regel hem när damerna. Så han försåg sig med en skarpladdad pistol, för att undvika att åka på stryk. Åtgärden var befogad, när han kom gående längst vägen mot dansbana, kom ett gäng vilt svärande mot honom. Då drog han upp sitt vapen och sköt skarpt. De nyss så tillsynes tuffa gossarna, lade benen på ryggen, när kulorna visslade över deras huvuden. Efter detta så var det ingen som vågade mucka gräl med Sten på hela kvällen.”
Högspänningsledningen
Den högspänningsledning som går över Bogeruds marker sträcker sig från Jämtland till Göteborg. När det byggdes startade bygget från två håll och så möttes man i Kiltrakten och avslutade med en stor fest, året var 1952. Många av de som byggde var från Norrland. Stolparna restes först varpå ledningen drogs ut med hjälp av stora bandtraktorer. Sedan fick någon klättra ut och nedför isolatorerna för att skruva fast ledningen. Spänningen är 400 kilovolt och när ledningarna satts upp var de världsunikta.