Dammen

Vitteby 1:11, i äldre tider kallat Lilla Bonäs.
Dammen är beläget vid gamla vägen från Bogerud till Brårudsätter ca. 175 m norr om Flytorpbäcken.
Lilla Bonäs finns med redan 1774 i husförhörslängderna. Familjen som bor där är:
Olof Nilsson född 1718 och hans hustru Margareta Månsdotter född 1723, någon gång på 1780-talet dör hon. Deras barn var Kirstin, Margaretha och Jonas. Jonas är född 1752 och han dog 1781 eller 87 (svårtytt). Här finns också Katrina Jonasdotter född 1780 frågan är om kan vara dotter till Jonas Olofsson?
År 1800 står att torpet heter Lilla Bonäs eller Dammen
Nu har dottern Kjerstin med make tagit över.
Anders Nilsson född 1758, torpare, och hustrun Kjerstin Olsdotter född 1754 och deras barn Karin och Maria.
Kjerstins far bor kvar och även Katharina Jonasdotter.
Familjen bor kvar 1809 men sedan hittar vi ingen husförhörslängd för än 1821.
Torpet Dammen och är nu, 1821, ett torp under Gårdsjö Bruk och här bor
Nils Månsson född 1782 och hans hustru är ovannämnda Katrina Jonasdotter född 1780.
Nils och Catrina har barnen Jonas, Ola, Catarina och Maria.
En bit in på 1830-talet tas torpet över av Olof Persson född 1802 från Lysvik och hans hustru
Karin Jonsdotter född 1804 i Lysvik, de har barnen Kajsa och Olof.
Under några år runt 1850 talet bor här Lars Larsson född 1823 med hustru Kjerstin Eriksdotter född 1820 och barnen Lars, Maria och Britta.
Efter dem flyttar Lars Jonsson född 1819 med hustrun Maria Nilsdotter född 1820 och barnen
Jonas, Maria Kajsa, Anna och Lina.  
Maria är född på Dammen och familjen har flyttat runt lite innan de nu återvänder. Södra Brotorp och Tegelbruket.
Maria far är också med Svärfar. Nils Månsson f. 4/9 1782, Nils avlider 1867 och dottern Maria 1871. Lars och Marias son Jonas tar sedan över.
Jonas Larsson född 1847 och hustrun Maria Persdotter född 1839 med barnen Lars Johan, Karl August, Gustaf, och Ludvig. Det går inte att utläsa exakt när de lämnar Dammen men det verkar rimligt att årtalet är 1884, det årtal Linus Mullbock säger att han och familjen flyttar in från Tegelbruket till Dammen. Familjen Mullbock består av:
Nils Johan Mullbock född 1843 och hustrun Maria Helena Larsdotter född 1841 med barnen
Johan Leonard, Nils Leander, Alma Maria och Gabriel Linus. År 1896 flyttar de vidare och in flyttar Erik Johan Sjöqvist född 1857 i Bjurkärn och död 1916. Hans hustru var Anna Lovisa Petersdotter född 1852 och barnen Hilda Elisabet, Karl Johan och Anna Linnea.
Sjöqvists friköper torpet från Gylleby 1902.
Sonen Karl Johan Sjökvist född 1884 gift med Maria Mellkvist född 1882 tar efter fadern död över under några år men flyttar 1918. Resten av familjen flyttar 1923 dock verkar Anna Lovisa Petersson född 1852 bo kvar till 1925.
Enligt muntlig tradition skall en Olov Nilsson född 1810 ha bott här men troligen har han bott på Tegelbruket. Se tegelbruket.
Alfred Jansson född den 12/8 1881 och gift år 1918 med Ester född den 31/5 1891, tar över torpet 1923 och är de sista fast boende. Alfred kom från Nyed och avled den 12/4 år 1964.

De får två barn, Gunni född 1919 och Aina född 1924.
Aina gifter sig 1943 med Nils Cervin född 1921 och de tar över torpet 1965.
De får två barn Charlotte (Gullan) född i Karlstad 1944 och Lise-Lotte (Titti) född i Allingsås 1954.
Lise-Lotte tar över torpet 1999 och äger den 2017 tillsammans med sambon Benny Johansson. 

Första huset byggt någon gång under första halvan av 1800-talet. Enligt Linus Mühlback bygger Johan Mullbock ett nytt boningshus 1887. Delar av det gamla boningshuset användes till att bygga brygghuset.
Boningshus, 9,55 m * 5,50 m, murstenen i huset troligen från Tegelbruket längre söderut. Mått på teglet 7 tum * 12 tum. (17,5 cm *30 cm). Boningshuset, rött med liggande timmer och lockpanel och stående spontpanel. Tegeltak.
Loge och ladugård, 27,5 m * 11.5 m, var byggt i tre våningar. Enligt Linus Mühlback byggdes stall, svinhus och ladugård 1891 - 92. Logen och ladugården rasade ihop p.g.a. mycket snö 1966.
Uthus 1, 6,2 m * 5,95 m
Uthus 2, 4,0 m * 3,4 m
År 1964 avstyckades en tomt norröst om boningshuset. Se Dammen 2.

Flygfoto Dammen 1958 eller 59

Johan Mullbock
Nils-Johan Mullbock född 1843 den 15/4 i Hällefors och död den 9/6 år 1920. Han och hustrun Maria Helena flyttar från Tegelbruket till Dammen 1884, enligt sonen Linus. Mullbock var bl.a. stenarbetare som gjorde grunden till Mårbacka, Bogeruds skolhus och högg sten till dammen vid Gårdsjö m.m. Det finns många historier kring denna yrkeskunniga och slagfärdiga person. Nils Johan Mullbock och Maria Helena hade 4 barn och Gabriel Linus Mühlback var en av dem, Linus var född 1878 och dog 1969.

 
Foto Linus Mühlback tillsammans med Aina och Nils Cervin

Tack vare lite efterforskningar fick Aina och Nils Cervin kontakt med Johan Mullbocks son Linus som sedan besökte dem på Dammen 1967.
Valda delar av Aina och Nils Cervins anteckningar som renskrivits av dottern Lise-Lotte Cervin * .
Johan Mullbock hade bott vid Tegelbruket tiden mellan 1875 -1884 som då tillhörde Gårdsjöbruks ägare Christian ** Chöler som även var ägare till den s.k. Vittebyskogen, som sträckte sig österut ända till sockengränsen Sunne-Ransäter.
Johan Mullbock var skogvaktare åt Gårdsjö men han var även verksam med att bygga stenfördämning i älven från Gårdsjö. Vid den tiden fanns där både sågverk, kvarn och stånghammare. Om tegelfabrikationen var förlagd till Gårdsjö eller Tegelbruket har vi inte fått full klarhet i men tänkbart är ju att båda ställena kan ha varit aktuella eftersom verksamheten tycks varit av en ansenlig storlek. Den omfattade både byggtegel och takpannor (enkupiga) som än idag finns inte bara vid Dammen utan lite varstans i bygden. De är lätta att identifiera genom sin märkning GB = Gårdsjöbruk.
Linus Mühlbacks berättar om sin far
Han hade två bröder och en syster som alla var äldre. Fadern Johan kom ifrån Bergslagen, trakten kring Hällefors. Han hade först bott i Korterud och kom därifrån till Tegelbruket som väl hade karaktären av en tjänstebostad för Gårdsjöanställde Johan M.
Tegelbruket
På Tegelbruket kunde man hålla 3 kor och 1 häst. Grunden efter både boningshuset och lagården är fortfarande tydligt synliga. Det var omöjligt att gräva vattenbrunn på tomten, då berggrunden låg alltför ytligt, men Johan M. löste frågan så att han byggde en ränna av bräder från stora myren några 100-tals meter österut och där öste han upp vatten som fick rinna fram till huset.
Johan M var en händig och mångkunnig man. Han sysslade med smidesarbeten och han framställde själv träkol för ändamålet i egen mila, likaså ägnade han sig åt att bränna trätjära i en s. k. tjärdal på en berghäll öster om stugan.
Östmark, smedjan
Namnet Östmark kom till genom att det bodde skogsarbetare ifrån Östmark i stugan (smedjan) vid Flytorpsbäcken. Spillet från sågen kolades och man kan se stybb från kolbottnarna framförallt på kullen söder om vägskälet där Dammenvägen ut från vägen mot Flytorp. Vägen från Bogerud som tidigare gått från Kalvhagen över Tegelbruket lades om när tunga maskiner skulle fram så att de kom på jämnare mark utmed Bogerudsälven och genom Tegelbrukshaget. Enligt Linus fanns det ett sommarstall på den plana marken väster om Östmarksstugan där fanns upp till 22 hästar som användes för framforslingen av sågtimmret från skogen öster ut.
Dammen
Familjen flyttade till Dammen 1884, då fanns en gammal stuga på exakt samma plats där boningshuset nu är beläget. Den revs delvis och byggdes upp igen och flyttades till ny plats och blev nuvarande brygghuset. Där bodde de den första tiden. Det nuvarande boningshuset uppfördes 1886 -1887 Johan M. lade stengrunden 1886 och träarbetet gjordes av Johan Berglund (far till Oskar Berglund ” Där Nol” i Bogerud”) som var snickare. Stugan blev färdig 1887. Arbetslönen var 300 kr. Enligt Linus var tomten oländig med stora stenblock. Det gick inte ens att köra med ”träanersslip” (en sort kälke med trämedar). De körde därför hundratals kärror sand och jämnade ut tomten.
Nuvarande Dammen avstyckades 1902 från Vittebyskogen som ägdes av Chöler på Gårdsjö *** . Chöler drev såg vid sydöstra stranden av Arttjärn 1889 i ett år. Den blev sedan flyttad till Brotorp (Broa) där den var igång 1891- 1892. Vid den tiden skedde tydligen försäljning av markerna och åren 1893-1895 drevs sågrörelsen av sterbhuset Larsson på Gyllby öster om Ängbacken. Stenfundamentet för ångmaskinen finns kvar söder om grusgroparna alldeles invid nuvarande gränslinjen mot bolagsskogen.
Linus nämnde inget om nyodling under deras tid förrän just då de var färdiga att flytta därifrån för att bli arrendatorer på Mårbacka. De hade då börjat hugga ett område intill ängens västsida men det blev aldrig fullföljt. Som mest hade de 11 kor och 3 hästar samt får. De stora uthusen som fanns vid vårt övertagande raserades av snön 1966. De hade byggts 1891-92. Linus och hans syster slog 15000 tegelsten första året till stall och svinhus. Året därpå ytterligare 15000 till ladugården. De använde sig av en s.k. fältom (ugn) på marken som täcktes med torv vid bränningen. Den var belägen väster om älven i närheten av den skarpa kröken c:a 100m söder om Artjärns utlopp.

Göran Bengtsson berättar
Här byggdes ett högst originellt uthus av snikaren August Nilsson i Hagaby. Det var i tre våningar, och det sägs att fåren hade sitt utrymme överst. Snövintern 1966 föll uthuset samman, Åke Olsson i väster Åsan hörde braket som lät som ett flygplan störtar.
Mellan Dammen och Brårudsätter gick en väg på östra sidan Arttjärn. Skogsbolaget vill göra bilväg av stigen men Jansson vill inte så det blev väg från Ransbergsvägen i stället.
Däremot har den djärve Kent Syvertsson lyckats med bedriften att med bil ta sig fram längs stigen.   
Om Alfred Jansson berättas att när han skulle såga timmer vid Skogersåga hos Karls Schak så brukande han säga: Sätt på storklinga, för nu kommer ja.
När hans dotter Gunni hade hamnat på sjukhus, skadad vid en motorcykelolycka, berättade Alfred hur vad som hände: Ve kom dit å där ve sänga satt en yngling en slokörad figur. Ja förstod att dä va dänna tjafsen sôm ställt te olôcka. Hôller du tån? sa jag te jänta. Nej! sa ho. Då ska du min bäste herre dra ôt hellvette sa ja.   
Johan Mullbock bodde en tid på Dammen och han var känd för ett häftigt humör. Vid ett tillfälle blev han osams med sina söner och sa då i rena ilska att han själv skulle hämta det stora stenblocket upp i skogen för att ha som häll framför verandan på Dammen. Han lyckades få stenen på plats torts att han inte hade någon häst, gissningsvis väger stenblocket 2 ton.
I samband med grundarbetet på Mårbacka i början av 1920-talet så var Mullbock där. Selma Lagerlöf hade nyligen gett ut en bok och det pratades förstås om den. Johan hade retat upp sig och sa högt: Dä ö lögn, dä ä en djävla lögn alltihop. Selma råkade stå i fönstret och höra detta och frågad: Va ä dä sôm Mullback säger ä tocka lögn? Mullbock fann sig och svarade: Dä totalt lögn i hellvett å få dänna fördömda sten te å pass.
Alfred och Esters dotter Aina gifter sig med Nils Cervin. Nisse var duktig på att skriva visor och folk och händelser. Men det var också Gösta och Elvi så på ett kalas får Nils höra om sina egna bedrifter:
Nisse ve Dammen ha sa en gång till sin fruga, vi har det ganska ledsamt här i vår stuga.
Varför inte ta och åka till Västmyr?
Ok ja, sa Aina jag känner mig riktigt festyr.
Nisse lastade barn och blomma i bilen
och till Västmyr det bar iväg som en pil sen.
På vägen dit de pratar om gamla minnen
och munterhet fyller genast upp deras sinnen
En kväll när hela hemmalaget var samlat
en flicka hade i detta dike då ramlat.
Men vad tusan är det nu vad som händer?
Jag tror att bilen min rakt på sidan sig vänder
Av harm blir då Ainas väna kinder röda.
Må det var skam som fick hennes ögon att glöda?
Hon sprang ur bilen och igen dörren hon slog sen.
För mig kan den djävla gubben fara åt skogen
Starka armar kom dock Nisse till nytta
och bilen tillbaks på vägen de flytta.
Men hade Nisse fått Nisse fått blåsa ut i balongem
så hade han nog på fästningen suttit fången.

Ytterligare ett tillfälle som fått sig en visa
Vi minns alla en liten tid här tillbaka
När som Nisse råkade lägga armen i en kaka
På ärmen fastnade både räkor och hummer,
Och Aina sade, vad har du gjort nu din dummer?

Göran som i ungdomen köp På kul eller Bônskuul och rustat upp det bodde alltså en tid närmast granne till Dammen. Göran berättar:
”Jag gick fram till Dammen över älven, så ingen såg att jag kom. Menade önska trevlig midsommar frampå förmiddagen. Då hörde jag Aina i sitt esse. Hon stod i översta fönstret på östra gaveln och röt som ett befäl i längre rang. Nisse skull slå gräs inför aftonen längs vägen. :Slå där borta och inte där, din dummer
Aina såg minst sagt snopen ut när jag kök upp vid stugknuten nedanför. I vanlig ordning drev jag med henne, så jag tror även hon hade roligt: Jaha du står i skottgluggen och ser till att du är den fältherre du är ämnad att vara. Kvinnfolk som vet var skåpet ska stå har alltid haft min beundran. Så skämdes Aina först, så tinade hon upp tämligen fort.”
”Jag anlitades ju till att göra elinstallationer på Dammen, när de fått ström framdragen. Det var ganska roligt, för Aina fick nästan en chock när min arbetsräkning kom. Den var med avsikt när nog symbolisk. Men, tyckte Aina, du ska väl ta ut för ett bra och regält arbete. Men jag lät henne få öra att hygglighet och hjälpsamhet kvitteras när möjlighet till detta gives: Jag fick bygga väg över eran mark en gång i tiden, nu visas uppskattningen för detta.

Dammen 2

Vitteby 1:45 avstyckades 1964 från Dammen. Det var Ainas syster Gunni som köpte och byggde ett fritidshus här. Fritidshuset som sedan övertagits av Gunnis barn Monica Jangehammar och Roland Nilsson. I dag är Monica Jangehammar ensam ägare.  

* Anteckningarna gjordes i anslutning till att Johan Mullbocks son, Linus Mühlback i mitten av 1960-talet besökte dammen.   Anteckningarna i sin helhet finns som separat artickel, ”Cervin och Dammen”.

** Christian Chöler torde vara en missuppfattning av namnet Fredrik Chöler.

*** Troligen var det Gyllby ägde Vittebyskogen och som lät avstycka marken, förmodligen arrenderade bara Chöler Vittebyskogen