1563 inleddes vad som kom att kallas det ”Nordiska sjuårskriget” och därmed bröts en lång fredsperiod och en krigsperiod som kom att vara i drygt 150 år inleddes. Krig fördes mot Polen, Danmark – Norge, Ryssland och Tyskland (den katolske kejsaren). Kanske kan man också säga att Sverige gick från bondestat till stormakt.

Bakom krigen fanns många orsaker. I den dåtida propagandan framhåller man att det gäller försvar, det gäller försvar mot grannländernas erövringsförsök och försvar mot att bli påtvingade katolsk tro. Men man kan också sätta in krigen i ett kulturellt och personligt plan och då innebär de att ära och makt i krig var viktigt. För Sveriges del hade handeln på och kring Östersjön stor betydelse, spannmål och fartygsutrustning kunde länderna runt Östersjön leverera.

De som styrde Sverige under den här perioden var Karl IX (riksföreståndare 1595-1604 och kung 1604 – 1611), Gustav II Adolf (kung 1611 - 1632), Kristina (drottning 1632 – 1654), Karl X Gustav (kung 1654 –  1660) och Karl XI (kung 1660 – 1697). Av dem har Karl IX mest anknytning till Värmland genom arr han grundlade Karlstad och tillät den finska invandringen hit. Gustav II Adolf förknippas med deltagandet i ”Trettioåriga kriget” 1618 - 1648, ett krig mellan den katolske kejsaren och lutherska furstar.
1600-talet är också det århundrade då Sverige blir Sverige, d.v.s. genom frederna i Brömsebro 1645 och i Roskilde 1658 får vi Jämtland, Härjedalen, Bohuslän, Halland, Skåne och Blekinge och Gotland.
Vi har en riksdag som består av de fyra stånden, adel, präster, borgare och bönder.
Karl XI skapar genom indelningsverket en första värnplikt, de gamla soldatnamnen, soldattorpen, kaptens- och översteboställen är rester av det.

Inom Sveriges gränser pågår i Skåne ett gerillakrig, snapphanekriget. I våra dagars termer skulle vi kunna tala om etnisk rensning.
Stormaktskrigen innebar i mångt och mycket att kvinnorna tog över och deras frigörelse. Man räknar grovt med att ungefär en tredjedel av alla svenska och finska män (Finland var en del av Sverige vid den här tiden) dog i krigen. När männen befann sig i fält tog kvinnorna över och hade hand om ekonomi och folk. Ett bra exempel på detta är Maria Sofia De la Gardie som gifte sig 16 år gammal och när maken dog fem år senare fick hon ta över egendomarna. Hon ägnade sig åt kreatursavel, import av fruktträd, pappersbruk, järnbruk och stenkolsbrytning.
Inom förvaltningen tillkommer landshövdingar och en ny domstol inrättas, Svea hovrätt. På det lokala planet var häradsrätterna inte bara domstolar utan också organ för folkets självstyrelse. Därför ingick i deras uppgifter att se till att broar och vägar hölls i stånd, de tillsatte gästgivare, organiserade jakt på farliga rovdjur och utsåg bondeståndets riksdagsmän och bestämde deras arvoden.

Gudrun Sundqvist