Tillbaka

Almqvist föddes i Vanskiva utanför Hässleholm 1910. I mitten av 1930-talet började han på Göteborgs spårvägar och arbetade där som spårvagnsförare fram till sin pensionering 1970.
Han, hustrun Greta och deras två söner bodde först i Majorna innan de i mitten av 50-talet flyttade till Hisingen och efter pensioneringen till Frölunda.
Vid sidan av sitt arbete ägnade Almqvist mycket tid åt att läsa ett stort antal Hermodskurser. Han läste esperanto, engelska, tyska, spanska, franska, italienska, materiallära, elektronik, ritningslära m.m. Ett annat stort intresse var musiken och han var bl. a. trumpetare i Spårvägens musikkår. Som man kan förvänta sig av en sådan begåvnings så var han naturligtvis också en duktig schackspelare.
Relativt tidigt började han också med släktforskning vilket ledde till att han så småningom kom att ägna sig åt Fryksdalen. Det var i samband med släktforskning åt en person i Bonäs som han fick kontakt med Roland Kihlstadius. Det här var vid en tidpunkt när hembygdsföreningen stod i begrepp att starta den nu 40 årsjubilerande Östemtingen. Kay Leino som var duktig och driftig lärare och mycket aktiv i hembygdsföreningen höll på att starta ett mindre tryckeri i Sunne och tillsammans med Roland Kihlstadus och Gunnar Almqvist funderades det kring möjligheterna att ge ut utdrag ur gamla domböcker.
Inledningsvis skrev Almqvist av domboken ordagrant men valde de protokoll som rörde Östra Ämtervik. År 1969 utkom första delen som omfattade åren 1610 – 1678. Andra delen omfattar 1679 – 1695 och tredje delen 1696 – 1708. Att skriva av ordagrant innebar praktiska problem och för att få ett större underlag borde utgivning gälla hela Fryksdals härad. Gunnar Almqvist gick nu över till att göra sammanfattningar av det som stod i protokollen. Här följer ett exempel:
Så här står det i ett protokoll från 1651

Ordagrant översatt blir det:
Samma dagh kom för rätten en gammal quinna Börit Hansdotter i Wästemyr i Empterwijk Sochen och klagade på sin mågh Peder Gunmundzson ibidem å Skatte,

Fortsättningen lyder:
en soldat, att han jämpt och sampt stälte sigh emoot henne otillbörligen medh munbrwk sampt tryckiande och stötande, att hon måtte rymma vhr hwsen för honom och thet stundom om midnadtztijdh. Bemälte Peder Gunmundzson wille fuller inthet bekennat i förstonne, men som någre aff Grannarne och Näpnden betygade Swärmodern offta haffua kommit till them samt kyrkioherden och Prowesten, och klagat på honom, så tillstodh han thet endeels och beswärade sigh ther öffwer, att Swärmodern icke wille låta honom blifua i gården medh sigh, såsom hon monde loffua, för än han wigdes dottern, som han hade tillförende kränkt; Hon sade sigh inthet kunna haffua honom ther för hans oläte. Några berättade ock Swäran wara tämligh ogijn, doch kunde ingen seija thet, att hon hade någonsin burit händer på honom. Så emedan same Peder Gunmundzson ther medh röntes hafua sigh således förgripit, som then ther bannar och slår sinne Modher: Ty kunde Rätten icke frij honom för dödzstraff effter Gudz Lagh, särdeles Lev. 20, 9 och Exod. 21, 15. Men skiuter dhetta målet till then Högl. Kongl. Hoffrättens wijdare betänckiande.

Gunnar Almqvists sammanfattning lyder:
Gamla kvinnan Börit Hansdotter i Västmyr klagar över att hennes måg soldaten Per Gundmundsson ib (ibidem = från samma ställe) är elak mot henne. Per urskuldar sig med att han ej får bo kvar på gården som hon lovat när han gifte sig med dottern. Denna uppges han dessförinnan ha lägrat. Rätten dömer honom enligt Guds lag att mista livet men underställer domen hovrättens prövning.

Gunnar Almqvist gör nu en sammanfattning av samtliga protokoll från Fryksdals härad fram till år 1700. Tillsammans med Roland Kihlstadius och Östra Emterviks hembygdsförening söker man bidrag och samarbetspartners för att kunna trycka en bok. Almqvist själv tar kontakt med släktforskarföreningar och försäkrar sig om att boken kan säljas så snart den tryckts. Sedan hyr han en sättmaskin som han placerar i källaren och sätter på egen hand hela boken. Han vänder sig sedan till ett tryckeri i Ystad som trycker boken, omslaget är från det protokoll som citeras här ovan.
Almqvists ambition var att kunna publicera samtliga protokoll fram till år 1750. Han inser att en dator skulle vara till stor hjälp i det fortsatta arbetet så därför går han och köper en. Han frågar ingen till råds trots att han har två söner som har erfarenhet. Han är alltså över 80 år när han går till verket och sätter sig med instruktionsboken framför sig och klurar ut hur datorn fungerar och inte minst hur redigeringsprogrammet fungerar. Han ber hembygdsföreningen om ett ekonomiskt bidrag till en laserskrivare, vilket han naturligtvis får. Med egna medel låter han sedan trycka bok nummer två som kommer ut 1993. Han skänker större delen av upplagan till hembygdsföreningen. När han sedan är klar med tredje delen så ber han hembygdsföreningen om hjälp med tryckning och utgivning. Efter lite betänketid och ett stort antal förhandsbokningar via Finnkulturcentret i Torsby så kan beslut tas och Gudrun Sundqvist ansvarar för tryckning och utgivning. Almqvist fortsätter oförtrutet med sina domböcker och är nästan klar med sista delen när han avlider 1999. Fryksdals härads domböcker för tiden 1602 -1750 omfattar nästan 2700 tätskrivna sidor. Det är ett enormt arbete nedlagt på sammanfattningen men det största arbetet ligger nog i dessa fantastiska register som gör böckerna mycket lättanvända för dem som söker specifika uppgifter ur domböckerna.
Vid sidan av arbetet med domböckerna har Almqvist stuckit emellan med att renskriva kyrkböckerna d.v.s. dop-, vigsel- och dödsbok för Östra och Västar Ämtervik, Sunne, Gräsmark, Lysvik och Fryksände för tiden fram till ungefär 1760. Detta omfattar ungefär 1200 A4-sidor. Därefter har han renskrivit mantalslängder för häradets samtliga församlingar under samma period omfattande ungefär lika många sidor. Han har också gjort i ordning pärmar där han med hjälp av sina källor skapat linjära ”diagram” som visar ägarlängder för gårdarna i samtliga hemman i häradet under perioden.
Gunnar Almqvist var verkligen en spårvagnsförare utöver det vanliga. Vi är honom stort tack skyldiga framför allt vi som är lite intresserade hur det var förr i Fryksdalen.

Per Sundqvist