Ås Brunn, Östra Emterviks hembygdsgård
Under 1600- och 1700-talet när det efter utländsk förebild blev på modet bland dåtidens herrskap och ståndspersoner även här i landet att sommartid ägna sej åt källkurer för hälsans veder- kvickande och bibehållande.
På den tiden hade vattnet i provinsens många surbrunnar tydligen enbart tagits i anspråk som hälsodryck, badliv i anslutning till källorna skulle börja florera mera allmänt först under nästföljande sekel.
Till de många större och mindre brunns- och badinrättningar, som på sin tid fanns utspridda lite varstans i landskapet, hörde även Ås Brunn. Upprinnelsen till brunnen var alltså här liksom annorstädes en på platsen anlagd källa eller surbrunn med järnhaltigt, vatten, sedan lång tid tillbaka och under mer eller mindre okulta former nyttjat av traktens allmoge som bot mot allehanda krämpor.
Så småningom föddes och realiserades tanken, att enligt tidens högreståndsvanor låta timra ett badhus vid källan att mot avgift nyttjas av allmänheten.
Bland initiativtagarna till planen var: Löjtnanten Erik Gustaf Lagerlöf 1819—1885 på Mårbacka och hans svärfar, brukspatronen Carl Johan Wallroth 1791—1869 ägare till Gårdsjö bruk. Tvenne sinsemellan oberoende fakta antyder, att det nya badhuset stod klart till säsongen 1855. Den äldsta kända reklamnotisen angående Ås brunn införd i Nya Wermlands Tidningen år 1856 antyder att badverksamheten påbörjats året innan.
Notisen lyder: Den inom Östra Emterviks socken vid gästgifvaregården Södra Ås belägna Brunns- och Badinrättning öppnas till allmänhetens begagnande, mot samma billiga afgift som föregående år, den 18 nästkommande Juni. På logis för brunnsbesökande finnes god tillgång uti de till brunnen när belägna gårdar, och kan derom corresponderas med Brunnsbestyrelsen under adress Carlstad och Bäfvik.
Södra Ås den 27 Maj 1856. Brunnsbestyrelsen
I en den i juli 1857 daterad vattenanalys utförd av doktor N P Hamberg heter det, att vattnet från hälsokällan vid Södra Ås i Östra Emtervik innehåller järnoxid, kolsyrad kalkjord, källsyra och källsaltsyra. Vattnet tillhör den klass av mineralvatten som kallas ”stålvatten”, och är gagneligt för bl a bleksot, skroffler, gikt, slapphet i matsmältnings organen och andra icke nämnbara organ.